Under många år nu har jag jobbat med fackliga frågor, politiskt och mer aktivt (fyllde 50 i år).
Det började när jag 2007 började köra buss igen, jag engagerade mig i SAC, bildade en sektion på arbetsplatsen, drev olika informationskampanjer och försökte värva medlemmar. Vi blev aldrig fler än en handfull personer, aldrig den kraft jag räknade med.
När vi la ner sektionen, engagerade jag mig i Kommunalarbetarförbundet, aktivt skyddsombud etc., men jag insåg ganska snabbt att detta var en klubb för inbördes beundran och startade ett samarbete med kamrater i Stockholm som hade en idé om att starta ett eget fackförbund inom bussbranschen.
Kommunal som började bli lite sur på mig eftersom jag började ställa ”obekväma frågor och skrev insändare och även kom med på de lokala nyheterna”, började ifrågasätta mig som kommunalare, men de kom ingenvart för jag är en tjurig jäkel.
Så för tre år sen hoppade jag av uppdraget och gick med i BARO=BussarbetarnasRiksorganisation.
Startade upp en avdelning här i Sundsvall, vi har nu en region Norrland som jag är ansvarig för.
Vi har haft förhandlingar, jobbar stenhårt med olika projekt, bland annat informationskanaler på Facebook etcetera. Vi är ute på arbetsplatserna och driver frågor med mera, vi har mött hårt motstånd från Kommunal, men vi ger oss inte.
Nu är jag engagerad i SKP, vårt parti som jag tycker är det som står för det jag vill, ett kommunistiskt samhälle och som har den inriktningen jag tror på. ”Den fackliga kampen, arbetsplatskamp”
Det är där som jag tror samhällets förändring i vår riktning kommer att ske och är nödvändig!
Det är på arbetsplatserna samhället speglas och till stor del påverkas av, det är där vi måste ta tillbaka den makt som har tappats och som just nu är under attack från arbetsköparna och kapitalisterna.
Det är härligt att se SKP växa, vi är ett litet parti, men ibland är inte storleken det viktigaste utan de engagerade personer som man består av.
Tillsammans med nyfunna vänner i Örnsköldsvik och Härnösand ska jag försöka vara med för att bygga upp en verksamhet här i Västernorrland/ Norrland och förhoppningsvis kan man vara till nytta för hela SKP ute i landet.
Så nu kör vi på för SKP, vi behöver fler kommunister i Sverige.
Kamratligen:
Jan-Erik Lindblom/Sundsvall