Det har hänt en hel del i Europa under sommaren och mycket av det har hamnat under radarn för de svenska tidningarna. Stora händelser som demonstrationerna i Frankrike kunde man inte undvika att nämna, men de föll ändå till föga för EM. Andra händelser, som Tysklands massiva återupprustning, teg man istället ihjäl. Likaså föll de medborgargarden som man nu organiserar i Frankrike och Tyskland mellan stolarna.
Det är få som kan ha undgått den alltmer betydande roll som Tyskland kommit att spela inom EU och hur makten flyttats bort från de mindre länderna för att koncentreras i Centraleuropa. Den svenska ekonomin blir alltmer beroende av den tyska och tyska företag expanderar i Sverige. I Östeuropa dominerar tyska företag (Volkswagen) och västeuropeiska banker (bland annat Erste Bank och UniCredit). I södra Europa håller en av de äldsta bankerna i världen, Monte dei Paschi di Siena på att krisa och Tyskland hindrar den italienska staten från att gå in och rädda den, vilket i sin tur skapar en gynnsammare situation för tyska banker. I och med Storbritanniens EU-utträde kan man väl även vänta sig att ännu mer makt koncentreras i Berlin och att den europeiska finansmarknaden delvis flyttas från London, för att kunna vara kvar i EU. Tyskarna befäster alltså sin roll som dominerande makt i EU.
Som eget imperialistiskt block börjar också EU att hävda sig. Den inte helt problemfria förhandlingen om frihandelsavtalet TTIP visar på en del sprickor och motsättningar mellan USA och EU. Det senaste budet från finansmarknaden är det amerikanska angreppet på Deutsche Bank, som man avkräver uppemot 14 miljarder dollar för bankens inblandning i den amerikanska börskraschen 2008. Om man lyckas med manövern har man skapat en rätt bra grund för en amerikansk expansion på tyskarnas bekostnad. Motsättningarna med Ryssland behöver vi kanske inte beröra så mycket, sanktionerna fortsätter officiellt, men samtidigt investerar exempelvis den tyska fordonsjätten Daimler i en gigantisk fabrik utanför Moskva och man förhandlar som bäst om ytterligare en gasledning genom Östersjön. En faktor som spelar in i EU:s sanktioner mot Ryssland är givetvis också de konkurrensfördelar som det medför för USA. Kan européerna inte köpa spannmål och gas från ryssarna, måste de göra det från USA istället.
Till saken hör även militariseringen av Europa. Den tyska tidningen Junge Welts rapport från det senaste EU-toppmötet i Bratislava lägger korten på bordet. Nu ska militariseringen snabbas på. Detta är möjligt eftersom Storbritannien, som länge försökt bromsa den utvecklingen, inte längre är med i spelet. Ett av målen med militariseringen är just att bryta sig loss från beroendet av USA och NATO. Denna utveckling har dock inte hindrat medlemsländerna att företa egna upprustningar och genomföra interventioner av egna slag. Tyskarna har beslutat att investera 130 miljarder Euro i Bundeswehr och för första gången sedan murens fall ökar nu den tyska armén i antal soldater. Det räcker dock inte, utan man vill även rekrytera inte bara tyskar, utan också övriga EU-medborgare till Bundeswehr. Fransmännen är inte sämre och genomför med jämna mellanrum interventioner i de delar av Afrika man anser vara sitt intresseområde (exempelvis Mali och Elfenbenskusten).
De imperialistiska motsättningarna ökar alltså. Motsättningarna inom länderna blir även de större. De stora demonstrationerna i Frankrike i början av sommaren behöver vi inte nämna, dessa känner folk till. Det som folk kanske inte känner till är att de franska fackföreningarna återigen börjat demonstrera och hundratusentals fransmän är ute på gatorna och demonstrerar. Detta har föranlett den franska staten att skapa ett medborgargarde bestående av 100 000 ”patriotiska medborgare” som ska få en två veckor lång utbildning och därefter patrullera tillsammans med den franska militära polisen, samt fokusera på ”trafikkontroll och arresteringar”. Officiellt är anledningen till detta medborgargarde terrordådet i Nice, men det är absolut inte svårt att se den verkliga anledningen. Samma förslag framlades i somras av den tyska inrikesministern De Maziere. Utformningen liknar det franska förslaget och går i princip ut på att beväpna patriotiskt sinnade medborgare. Tyskland har visserligen inte sett lika stora demonstrationer och strejker som Frankrike, men det är väl bättre att vara på den säkra sidan.
Slutsatserna av allt detta måste vara att både spänningarna mellan de imperialistiska blocken och spänningarna inom de europeiska länderna ökar. Det återstår att se hur det artar sig, men det är vid det här laget ett faktum att EU försöker skapa sig en egen plats i världen, där man försöker manövrera mellan de ryska och amerikanska imperialisterna. I slutändan leder det till kraftigare motsättningar och nya omfördelningskrig. För kommunisterna gäller det att vara vaksamma, att inte ställa upp på endera imperialists sida, vare sig det gäller tanken på Ryssland som fredsbevarande makt eller CIA-sponsrade jihadister i Syrien. Det kommunistiska partiet måste vara självständigt och inte låta sig köpas eller luras in i arbetarfientliga positioner. Detta blir allt viktigare, ju mer klasskampen skärps och ju tydligare motsättningarna mellan imperialisterna blir.
