– Den 3 september 2016 samlades en brokig skara demonstranter på Järnvägstorget med hemmagjorda plakat. Informationen om demonstrationen hade varit dålig. Dock på torget var ca 1 500 ilskna och högljudda demonstranter och vid marschen förbi Kansli- och Arbetsgivarhuset ökade deltagarna kanske till 3 000. Ingen organisation ställde upp officiellt.
– Ordningen var bra. Även om anarkisterna hade sina egna maskerade och Feministpartiet gjorde sin debut.
– Plakatens texter avslöjade vad folket tyckte om Nato, jänkarna och Sipiläs kabinetts nedskärningar inom arbetsmarknaden, skolan, sjuk- och åldringsvården.
– Farhågorna besannades i regeringens budgetproposition. Arbetslöshets-understödet försämras, sjuksköterskorna får kraftigt sänkta ersättningar och tvingas arbeta 100 timmar utan lön varje år. Arbetsgivarna får sänkta sociala avgifter.
– I demonstrationen var anonymt några vänsterpartister, bland annat ordförande Li Andersson och två före detta kommunister. Li Andersson gjorde ett meddelande i radio om minimilön på 10 euro/timme. Byggnadsarbetareförbundets ordförande Harjunpää för sin del föreslog att arbetsgivarna skulle få betala mindre lön än vad det står i avtalet.
– Aktiviteten i olika organisationer är dålig och regeringen vågar därför försämra bland annat diabetikernas förmåner och sossarna minskar sin aktivitet och vågar inte profilera sig mot regeringen.
– Vanligt folk önskar generalstrejk med rejäla påökningar. Många äldre minns generalstrejken 1956 då lönerna höjdes med 12 procent. Generalstrejken var välplanerad. Det kom bara ut LO:s tidning ”Löntagare”. Strejken fick även sorgliga följder. LO:s ordförande Eero Antikainen mördades på ett litet hotell på Vasagatan i Stockholm. Svenska polisen gjorde förstås inte något när Finlands mest kände arbetarledare mördades. På den tiden fanns det stora skaror finska krigsförbrytare som skulle ha kunnat utföra vilka brott som helst.
– Antagligen hjälpte flera finländare av tacksamhet till vid Palmemordet.
Wäinö Pietikäinen
