Under veckan blossade en konflikt upp för sophämtarna på företaget RenoNorden. Konflikten rör främst två saker: nyckelinventering och sänkta löner. På så sätt är konflikten ett eko av den strejk som sophämtarna inledde mot företaget Liselotte Lööf för några år sedan, då även detta företag försökte införa månadslöner istället för prestationslöner. Resultatet blev sopberg i Stockholm och Sverige fick upp ögonen för de rakryggade och militanta sophämtarna.
Nu försöker alltså RenoNorden göra samma sak, vilket skulle innebära en sänkning av lönen på ungefär 10 000 kronor i månaden, samtidigt som det också skulle innebära en arbetstidsförlängning. Man vi alltså sänka lönerna och höja arbetsbördan. Samtidigt vill man inventera sophämtarnas nycklar, en kunskap som sophämtarna idag har monopol på, vilket gör att de som arbetsgrupp sitter rätt tryggt. Det tar runt ett år att lära sig vart alla nycklar går, vilket sophämtarna själv liknar vid ett gesällbrev. När inspektörerna så skulle följa med sophämtarna en dag för att lära sig detta, stannade verksamheten.
Det finns mycket att säga om situationen. Situationen på arbetsmarknaden är katastrofal för vanliga arbetare, vilket innebär att man måste skaffa sig garantier för sitt jobb. Bortanför nycklarna finns det för sophämtarna inga garantier, vilket de också påpekar. Förlorar de kunskapen över nycklarna blir de också utbytbara. Då blir det också mycket lättare för både kommunen och de privata företagen att pressa ner lönerna och förmånerna.
Den senaste händelsen är att sophämtarna har blivit sparkade med så gott som omedelbar verkan och företaget har ägnat dagen åt att hitta nya sophämtare. Det är viktigt att betona att arbete under sådana förhållanden är strejkbryteri, något vi inte nog kan fördöma. Låt istället sophämtarna på Liselotte Lööf, som redan utfärdat sympatiåtgärder, visa vägen!
Vi i Sveriges Kommunistiska Parti vill härmed uttrycka vårt fullständiga stöd till de kämpande sophämtarna. Kampen som de för är helt legitim, även om staten och lagarna, som är utformade för kapitalet, dömer ut strejken som olaglig. Istället säger vi att lagen är arbetarens rätt! Om arbetarna i sin kamp behöver kämpa mot lagen är lagen inget värd och saknar varje uns av legitimitet. Alla inskränkningar i arbetarnas organiseringsmöjligheter måste fördömas, eftersom de ensidigt tjänar storkapitalet och företagen.
Vi hoppas att denna kamp sprider sig som ringar på vattnet, att andra arbetare solidariserar sig och visar att kampen måste vara gemensam. Ett finger kan man bryta, men fem fingrar är en näve!
Sveriges Kommunistiska Parti
