Fördelen och styrkan med de svenska kollektivavtalen är att de gäller alla och hela arbetsmarknaden. Det finns också en tyst överenskommelse att riksdagen och regeringen aldrig lägger sig i avtalens utformningar. Det är något som arbetsmarkandens parter själva och ensidigt bestämmer om. Det innebär att kollektivavtalet gäller i hela Sverige och i alla branscher från Treriksröset till Smygehuk. För arbetarklassen är det en stor fördel då varje enskild arbetare som i sin roll som anställd alltid står i en beroendeställning till arbetsköparen inte själv behöver ta strid, det räcker att hänvisa till gällande kollektivavtal och bryts detta kommer den centrala fackliga organisationen att ta strid. Något som händer dagligen på den svenska arbetsmarknaden och som också med mycket få undantag fungerar.
Att det är en stor fördel att själv slippa ta strid förstår man om vi tänker oss en bilverkstad med 2 anställda mekaniker och där arbetsköparen själv jobbar tillsammans med de anställda, det blir naturligtvis ett kompisförhållande på den arbetsplatsen och de anställda slipper genom kollektivavtalet ta ställning till arbetsköparens problem med löner och reservdels leveranser som måste betalas. Det här är ett system som i stort sett fungerat väl ända fram till den dag då Sveriges arbetare av LO och socialdemokraterna lurades att rösta ja till medlemskap i EU.
Det är ytterst sällan och ovanligt att ett politiskt parti lägger sig i och föreslår lösningar på en pågående avtalsrörelse som nu centerpartiet gjort. Det är dock inte första gången, centerpartiet är säkert inspirerade av den stopplag som socialdemokraterna med arbetsmarknadsminister Mona Sahlin i spetsen införde 1990 och som innebar ett lagligt förbud mot strejker och löneökningar. Den lagen innebar att den arbetare som krävde högre lön eller var beredd att strejka för sina och kollektivets krav riskerade fängelsestraff. En lag som nu är upphävd.
Det är alltså helt enligt den svenska grundlagen att ett politiskt parti genom riksdagsbeslut dikterar villkoren på arbetsmarknaden även om det strider mot den historiska kompromiss som gjordes mellan SAP, SKP och LO 1938 i det sk ”Saltsjöbadsavtalet”
Det innebär att det för vilket parti som helst i riksdagen enligt grundlagen är helt okey att på arbetsmarknaden införa undantag för vissa. Man kan alltså kräva och lagstifta om att skalliga byggnadsarbetare skall ersättas med 60% av en yrkesarbetares lön, man kan även lagstifta om att alla plattfotade frisörer skall erhålla 52% av en utbildad frisörs lön enligt 1963 års avtal. Vidare går det alldeles utmärkt att lagstifta om att alla kvinnor i fertil ålder skall avlönas med 27% av avtalet från 1987.
Centerpartiet kräver nu med stöd av den enorma flyktingkatastrof man själv varit med om att skapa genom sitt stöd till Natos, EU;s och även Sveriges krig i Nord-Afrika att de svenska kollektivavtalen skall begränsas. Man kräver helt enkelt att den del av arbetskraften som inte har sina rötter i Sverige skall erhålla löner betydligt lägre än de löner som annars gäller.
Centerpartiet har gamla och invanda traditioner i ämnet. Redan 1932 kunde man i Uppsla på centerpartiets inrådan bilda ett sk rasbiologiskt institut. Det innebar att man mätte kranium från svenskar, samer, romer och finländare för att därigenom ”vetenskapligt bevisa underklassen”
Lars Lundberg
