Eliseos Vagenas, medlem av KKE:s centralkommitté och ansvarig för sektionen för dess internationella relationer, intervjuades av Turkiets KP veckotidning Boyun Eğme. Intervjun nedan handlar bland annat om de massiva strejkerna och övrig händelseutveckling i Grekland.
Lagförslaget om den sociala tryggheten, även kallat ”giljotinslagen” som togs upp på agendan i det grekiska parlamentet av Syriza-ANEL regeringen, samtidigt som stora folkmassor däribland bönder, egenföretagare, kvinnor och ungdomar kämpar emot lagförslaget. I samband med generalstrejken den 4 februari avstannade produktions- och servicesektorerna helt. Grekiska journalister gick ut i strejk den 3 februari så att de skulle kunna rapportera om strejknyheter på dagen för den landsomfattande generalstrejken.
Hur stor var omfattningen av strejkaktionerna under generalstrejken som hölls den 4 februari och hur skiljde den sig från föregående strejker?
EV: Strejkaktionerna i samband med generalstrejken den 4 februari var kolossala vilket generellt anses vara jämförbart med 2010 års massmobiliseringar. Produktions- och servicesektorerna avstannade helt under dessa strejkaktioner. Dessa strejkaktioner gav utlopp för de grekiska arbetarnas besvikelse orsakad av Syriza-ANEL regeringens första mandatperiod. Arbetarnas besvikelse kanaliserades och mynnade ut i kamplust. Den politiska och massaktivitet av kommunisterna som har länge kämpat för omgruppering av arbetarklassen och folkrörelser får utbredd godkännande. Vi kämpar för att stärka PAME (All-arbetarnas Militant Front) som bekämpar de utsålda fackliga ledningarna och mot varje anti-folk regering och EU; Pasy (All-bönder Militant Rally) uttrycker intressen fattiga bönder och stödja dess allians med arbetarklassen; PASEVE (Nation Anti-monopol Rally) som uttrycker intresse egenföretagare; MAS (student kamp Front) slåss för de intressen som ungdomar och OGE (Federation of grekiska kvinnor) som uttrycker intressena hos kvinnorna från den populära skikt.
De ständiga ansträngningar för kommunisterna inom dessa mass populära organisationer som organiserar hundratusentals människor, långt bortom inflytande KKE i valet, är ett budskap om hopp.
Generalstrejken av arbetarna och massmobilisering den 4 februari var ett bevis på detta hopp. Arbetare förenades med de fattiga och medelstora jordbrukare, med egenföretagare, ungdomar och pensionärer i en gemensam kamp.
Vi bör notera att kampen av bönderna, som har satt upp vägspärrar på mer än hundra punkter på de nationella vägar, kommer att hålla eskalerande följer denna strejk. PAME förklarat att det kommer att kräva en 48 timmar generalstrejk i händelse av en parlamentarisk omröstning om socialförsäkringslagförslag.
Vad var generalstrejkens huvudsakliga mål?
EV: Alla personer som deltog i dessa strejkåtgärder hade en gemensam efterfrågan: tillbakadragandet av lagförslaget om den sociala tryggheten, den så kallade giljotinslagen presenterad av Syriza-ANEL regeringen.Detta lagförslag innebär ett hårt slag mot arbetarnas vinster, sänkta pensioner och andra sociala förmåner, en höjning av pensionsåldern och nedskärningen av statsbidragen till det allmänna socialförsäkringssystemet.
Hundratusentals människor förenade sina styrkor gällande denna grundläggande fråga genom att gå ut i strejk i fabriker, hamnar, och butiker, på alla arbetsplatser, förenade sina röster på gatorna och på torgen och vid vägspärrarna av de små och medelstora jordbrukarna. I centrum för denna kamp, det är viljan att hålla vinsterna arbetarklassens och andra populära skikt vunnit genom blodiga strider i de föregående decennierna, påverkas av de exempellösa sociala landvinningar i Sovjetunionen och andra socialistiska länder.
Tror du att det kommer att bli en ny politisk kris i landet? Förväntar du dig ett val inom en snar framtid?
EV: Vårt parti tar hänsyn till alla tänkbara scenarion avseende den politiska utvecklingen. Det kan komma att bli ett nyval. Syriza kommer ändå med största sannolikhet att försöka öka sin slanka parlamentariska majoritet (153/300 riksdagsledamöter) genom att samarbeta med andra borgerliga krafter.
Har oppositionen som stödde regeringen under den tredje promemorian flyttat fram sin position? Om ja, varför?
EV: Läget för de andra partierna som det ”konservativa” Ny demokrati (ND), de ”gamla” europeiska socialdemokratiska partier (PASOK, Potami) och ”Union of centristerna” parti (som nyligen tog sig in i riksdagen), som alla stödde tredje promemorian, har inte förändrats. De stödjer alla dessa reaktionära förändringar, de så kallade ”reformerna”. Men ingen av dem vill vara en ren ”åskådare”; de vill ta en aktiv del i utformningen av dessa förändringar. Kort sagt, försöker alla spela en större roll i hanteringen av kapitalismen och dess kris, som arbetar för att öka vinsterna för storkapitalet.
Vi observerar att koalitionsregeringen Syriza-ANEL försöker att använda sig av samma argument, som användes i det förflutna av PASOK och ND regeringarna. De utnyttjar förtryck och hotar arbetarna så att de kan driva sina folkfientliga åtgärder.
Hur ställer sig KKE till lagförslaget om den sociala tryggheten och till de så kallade vänsterregeringarnas folkfientliga politik i allmänhet?
EV: Vårt parti varnade arbetarna för en sådan utveckling. Vi varnade folk att inte luras av tomma löften ”vänsterregering” om att befria människor från folkfientliga åtgärder och promemorior, som hade genomförts av de tidigare folkfientliga ND och PASOK. Vi varnade för att Syriza inte talar sanning när det säger att ”de kommer att prioritera människor framför vinster och”, att ”de kommer att demokratisera EU” och att ”de kommer att humanisera kapitalismen”.
Vi underströk att kapitalismen och den kapitalistiska ekonomin har lagar som styr dess funktion. I detta avseende, om en regering är fjättrad lagar kapitalismens, EU och Nato, det kan aldrig ta pro-människor åtgärder oavsett hur denna regering beskriver sig själv ( ”vänster”, ”radikal” etc.). Den kan inte agera både för folkets intressen och mata giriga kapitalister samtidigt.
Utan att ta hänsyn till eventuella förluster i valen, vårt parti vägrade att försköna situationen och främja illusioner, och underströk att detta system inte kan repareras och måste störtas. Detta beror på att behovet av att organisera samhället och ekonomin på andra grunder har mognat dvs. på grundval av att tillgodose behoven hos de människor idag och inte tjänar vinster kapitalisterna.
Vi nått alltid längs denna väg, höll vår kompassriktning stadig och aldrig sänkte vår flagga i ansiktet av ”vänsterregering”. Vi kämpade för alla de problem som människor, mot fattigdom och arbetslöshet, för lindring av de arbetslösa, för restaurering av inkomstbortfallet för de anställda och pensionärer och mot de problem som ungdomar.
Idag, ett år senare, kan vi se arbetarna i ögonen och samtidigt som vi kämpar för att visa dem att det finns en väg ut-att de arbetande människor kan leva och förtjänar att leva i bättre villkor, på grundval av samhällets potential.
Den stora generalstrejk den 4 februari som förde landets produktion och tjänster till ett stillestånd, visar vägen! Riktningen av kamp.
Vi kräver omedelbara löne- och pensions höjningar; återlämnande av fria kollektivförhandlingar och kollektivavtal rättigheter!
Restaurering av inkomstförluster av folket under krisåren! Plutokratins måste betala för krisen! Hårda beskattning av arbetarna och folket måste upphöra. Lagen-giljotinen av socialförsäkringssystemet måste dras tillbaka.
Detta är vår riktning! Detta är riktningen för arbetarrörelsen de fattiga och medelstora jordbrukare, egenföretagare, pensionärerna och de ungdomar som har förenats i kampen för dessa och många andra sociala rättigheter.
4 februari visar vägen!
Den visar oss de mål som vi behöver för att uppnå och våra krav!
Det visar oss fiende som vi måste störta och det innebär inte bara att ändra borgerlig regering, men att ändra den klass som är i kraft.
Det visar oss också alliansen vi måste bildas. Vårt parti är konsekvent kämpar för formning och förstärkning av detta folks allians. Detta kan bidra till att ändra den negativa balansen av krafter; stärka militanta, tron på kamp och organisering av arbetarklassen och andra populära skikt mot fatalism och defaitism, mot de gamla och nya chefer kapitalistiska barbari, i syfte att bana väg för ett samhälle utan exploatering av människan , för socialism.
Endast i denna riktning och på grundval av detta kan vi ha några små eller större vinster för dagens behov och arbetarnas rättigheter, människor och ungdomar i dagens förhållanden.
