Den 24 september ägde landsomfattande val till det tyska parlamentet rum. Förutom att Tyska Kommunistiska Partiet (DKP) ställde upp för första gången kan andra utvecklingstendenser skönjas, bland annat kunde det liberala partiet FDP komma in i parlamentet igen och det rasistiska och reaktionära partiet Alternative für Deutschland (AfD) landade på 13 procent. Texten nedan är en sammanfattning av DKPs analys av valet.
Valresultatet utgör historiska nederlag för kristdemokraterna i CDU och socialdemokraterna i SPD, som bägge två förlorade flera procentenheter. SPD förlorade därtill i våras det viktigaste delstatsvalet i Nordrhein-Westfalen, vilket ytterligare bekräftar bilden av att den tyska socialdemokratin är i kris. Die Grünen (motsvarande Miljöpartiet) behöll sina positioner och Die Linke (motsvarande Vänsterpartiet) lyckades öka med en halv procent, men man minskade samtidigt i sina traditionella fästen i det forna Östtyskland. Där förlorade man runt en halv miljon röster till AfD. Den oklara valalliansen mellan Die Linke, Die Grünen och SPD bidrog samtidigt till att stöta bort mer medvetna vänsterväljare.
Före valet styrdes Tyskland av den så kallade ”stora koalitionen” bestående av CDU och SPD, vilken socialdemokraterna nu har lämnat. Det möjliggör en potentiell allians mellan CDU, FDP och Die Grünen, samtidigt som AfDs starka position ytterligare förstärker den tyska imperialismens aggressiva och reaktionära inriktning.
Även om SPD har lämnat koalitionen med CDU finns där inget hopp att hämta vad gäller en aktiv oppositionspolitik. Den tyska socialdemokratin har genom massiva sociala nedrustningar, såsom Hartz IV och Agenda 2010 (dessa förändringar innebar bland annat kraftiga lönesänkningar), och aktiva krigsinsatser i bland annat Jugoslavien visat vilken sida man står på.
Valresultatet är framför allt ett uttryck för stora motstridigheter i arbetarnas och folkets medvetande. Många människor, framför allt i de avindustrialiserade östra delarna är oroliga och rädda inför framtiden. Denna osäkerhet och oro fick iväg många icke-röstare till valurnorna eftersom man ville markera mot CDU och SPD. Dessa människor trodde dock på AfDs demagogiska och falska löften och paroller, och i och med att man valt ett parti som AfD, som inte döljer att sin socialreaktionära och rasistiska natur, har man valt ett parti som på både kort och lång sikt företräder intressen motsatta folkets.
DKPs resultat på runt 12 000 röster är väldigt lågt och DKP är naturligtvis inte nöjda med resultatet. Man ser det som ett resultat av att man sedan 1989 inte självständigt ställt upp i ett parlamentsval, utan istället lämnat fältet fritt för opportunistiska krafter. Man bedömer dock deltagandet som riktigt, inte för att målet är framgång i valet, utan för att stärka partiet genom att göra det mer känt och visa upp sig. För att kunna stärka folkets och arbetarnas medvetande är detta den riktiga vägen.
