Vi lever i en värld där ödesfrågorna bryter in över människor lokalt, nationellt och globalt utan att det tycks finnas någon lösning… och ödesfrågorna stannar inte på nationell nivå, de sipprar ner till din egen tröskel, var du än bor i landet.
Just här och just nu läggs det fram förslag för att begränsa fackföreningarnas rättigheter att kämpa för sina medlemmars löner, arbetsmiljö och rättigheter – risken är stor att arbetsköpare kommer att kunna välja en lämpligt anpassad fackförening att teckna kollektivavtal med och förhindra alla andra från att ta strid. Du som jobbar i Uppsala är inget undantag.
Just här och just nu avvisar Sverige med hjälp av fabricerade skäl och iskall inhumanitet flyktingungdomar som flytt från ohyggliga omständigheter, bland annat för att hålla dörren öppen för ekonomiska fördelar från regimen i Afghanistan. De ungdomar som lever papperslösa i Uppsala har det lika jävligt som på andra ställen.
Just här och just nu närmar sig Sverige till NATO, så att den svenska imperialismen kan alliera sig med andra länder inför en kommande strid – kanske ett krig – om marknader och billiga råvaror, där det svenska kapitalet också vill karva ut en rejäl del till sig. I sådana strider är inga svenskar skyddade.
Och då har vi ändå inte nämnt att klockan är fem över tolv när det gäller miljöförstöring, global uppvärmning, klimatflyktingar och svältkatastrofer…
Så visst känns det hopplöst att gå och rösta vart fjärde år, på alternativ som varken gör till eller från i det stora hela. Pratet flödar ur väloljade munnar och alla vet att de flesta löften aldrig blir besannade och att ingenting ändras i grunden.
Det är så det är, om ingenting görs åt grundförutsättningarna för samhället, om inte ett system som bygger på största möjliga vinst till ett fåtal avskaffas, om inte en stat byggs där människorna tillsammans tar gemensamma beslut om sin framtid efter vad som behövs – inte vad som kan löna sig. Och det systemet byggs inte genom att rösta på olika diskreta, kapitalistiska färgtoner från blått till blekrosa, med ett smutsigt inslag av brunt.
Vi ställer inte upp i valet för att vi tror att världen, Sverige eller Uppsala kan ändras genom att vi stoppar lappar i en valurna. Vi ställer upp för att
Just här och just nu, när människor tänker på sådana ödesfrågor och grips av hopplöshet, visa att det finns ett alternativ som heter socialism. Och att man kan delta i kampen för en ny samhällsordning.
Just här och just nu vill vi vara optimister – vi tror på människans förmåga att tänka själv, att ta makten över sitt liv.
Du har väl hört ordet kommunism förr, från partier som sedan har gjort sitt bästa för att tvätta av sig både namnet och politiken, eller som fyllt det med allsköns nationalistiskt och främlingsfientligt skräp. Så vi utmanar dig – det här är vad Sveriges Kommunistiska parti lägger in begreppet:
- De arbetande människornas, de vanliga människornas stat och samhälle – ingen vinstdrivande privategendom. Inga privata fabriker, och inte heller privata skolor och privat sjukvård. Lika för alla ska vara LIKA BRA för alla. Vi bestämmer tillsammans.
- Planering för ett hållbart samhälle – hållbart när det gäller både välfärd, utbildning, fritid, kultur och miljö. Planering efter behov, inte efter vinst.
- Solidaritet med människor som drabbas av imperialismens utsugning i andra länder. Kompromisslös kamp mot imperialismens organisationer, som NATO.
Vägra vara valboskap i september 2018 – KASTA INTE BORT DIN RÖST!
Vill du ha mer bakgrund till en artikel, vill du intervjua Uppsalas första namn på valsedeln, Henrik Gustavsson, eller vill du träffa någon av oss för en mer uttömmande diskussion, eller kanske bara för att stilla din nyfikenhet kontakta oss på uppsala@skp.se .
SKP Uppsala
