Persbergs närmare 400 gruvarbetare utanför Filipstad gick ut i strejk den 16 augusti 1869. Den anses som en av de allra första strejkerna i det svenska industrisamhället och föregicks av att Persbergs Grufve Aktiebolag sammankallade till bolagsstämma samma år, där styrelsen fattade beslut om försämrade arbetsvillkor för gruvarbetarna i form av försämrad sjukersättning och försämrade anställningsvillkor. De tidigare ett år långa anställningskontrakten nu skulle ändras till kontrakt med en månads uppsägningstid. En annan faktor som bidrog till att strejken bröt ut var den avtagande efterfrågan, vilket i sin tur pressade priset på järnmalm. Gruvarbetarna vägrade att acceptera de nya villkoren och lade ner arbetet i protest.
Disponenten Jakob Fredrik Geijer hotade även med att tillkalla militär med förevändningen ”att skydda de arbetsvilliga”. I samband med detta kontaktade han landshövdingen i Karlstad som skickade femtio man från Värmlands regemente. Strejken i Persberg fick dock ett odramatiskt slut då landshövdingen lyckades medla fram en kompromiss. Enligt denna förlängdes uppsägningstiden med sex månader och lön för gruvarbetarna utlovades i tolv månader. Sammanlagt avskedades och vräktes nio gruvarbetare från sina bostäder.
– Gruvarbetarnas och gruvornas historia är viktig att uppmärksamma. Den får inte glömmas bort. Gruvorna har betytt mycket inte bara för vår egen bygd, utan för hela landet, säger Jan Kruse, som arbetat med en utställning om strejken och forskat om gruvorna runt Filipstad, till tidningen Dagens Arbete den 12 augusti.
Källa: ”Strejken i Persberg får inte glömmas” (Dagens Arbete) »
