De senaste dagarna har präglats av stora motsättningar inom fackföreningsrörelsen. Fackförbund efter fackförbund har hoppat av de förhandlingar man för med arbetsköparna om försämringar i Lagen om anställningsskydd (LAS). Sammanlagt sju fackförbund har lämnat förhandlingarna eftersom man inte vill vara med om att administrera försämringar för sina medlemmar.
Detta är en sent påkommen insikt, eftersom fackföreningsledarna i annat fall inte har något emot detta. Man har accepterat en i praktiken avskaffat strejkrätt och man står bakom den regering som nu genomför en rad angrepp på arbetarklassen.
Är måttet nu rågat för fackföreningsledarna? Det återstår att se, men att de reagerat nu och inte tidigare tyder på att de åtminstone måste posera som motståndskraftiga och principfasta för att behålla medlemmarnas förtroende.
Att regeringen slagit fast att man kommer genomföra försämringarna med hjälp av lagstiftning om arbetsmarknadens parter själva kommer överens ger fackföreningsledarna ett visst retoriskt svängrum, där de har möjlighet att framställa sig som oppositionella – de vet nämligen att försämringarna ändå kommer genomföras!
För att kunna vara verkligt oppositionella krävs att arbetarna tar kontrollen över sina egna fackföreningar och gör dem till kämpande organisationer, i opposition mot varje angrepp, vare sig det kommer från de egna ledarna, från politikerna eller direkt från kapitalet.
Arbetarnas kontroll över fackföreningarna kommer att bli ett alltmer trängande behov den närmaste framtiden, då angreppen på anställningstryggheten, strejkrätten och en rad andra av arbetarnas livs- och arbetsvillkor förbereds.
Sveriges Kommunistiska Parti säger nej till alla angrepp på det arbetande folket!
Sveriges Kommunistiska Parti
Arbetsutskottet
