För att förhindra spridningen av coronaviruset vidtar Indiens regering hårda åtgärder, däribland stänger man i tre veckor ner landets näringsliv. För de miljoner daglönare som lever ur hand i mun är det en katastrof och flera har redan svultit ihjäl.
I det som prisas som världens största demokrati är motsättningarna i samhället tydliga. Den extrema fattigdomen är påtaglig och utöver de miljoner daglönare, som ofta lämnat sitt hem för att ta sig till städerna för att arbeta, finns det i Indien miljoner hemlösa. Dessa grupper, som är fullkomligt beroende av sitt arbete, står nu utan vare sig arbete eller mat för dagen.
I Indien, som i alla kapitalistiska länder, riktas den överväldigande merparten av allt stöd som kommer från staten till företagen och kapitalet, medan det arbetande folket får bära den största bördan – i Indien tvingas de fattiga till och med att plikta med livet.
Samtidigt finns det ljuspunkter även i Indien. I delstaten Kerala, som styrs av en koalition ledd av Communist Party of India (Marxist), har man organiserat tusentals gatukök för att se till att ingen svälter och på bara några dagar har man serverat tiotusentals mål mat. Även Indiens Demokratiska Ungdomsfederation, som officiellt är en fristående ungdomsorganisation men med starka band till CPI (M), har upprättat hjälplinjer för alla de hundratusentals arbetare som inte längre kan få arbete i städerna och som nu vandrar hundratals kilometer i ett stängt Indien för att komma hem.