En klassmedveten tidning!

Läs RiktpunKt - En kommunistisk månadstidnings som ger dig värdefull kunskap

Frihetens röda flagga

Danmarks Kommunistiska Partis, DKPs, tidning Skub skriver i sin ledare i april (nummer 2/2020) om krigstiden 1940-45 och den nuvarande pandemikrisen. Här återger vi deras text i översättning av Winnie Svendsen.

I dessa dagar är det 75 år sedan Danmark befriades från nazisternas ockupation. Just nu anser vissa att vi befinner oss i en ny ockupation, ett nytt krigsläge och att fienden denna gång är osynlig, medan den tyska ockupationsmakt i högsta grad var en fiende som kunde ses.

Det finns i vilket fall som helst en del likheter mellan ockupationstidens krigstillstånd och de nuvarande karantänreglerna. Utegångs- och församlingsförbud gäller (här hemma med silkesvantar, på andra ställen mer brutalt), och det kommer dagliga uppmaningar om nationell sammanhållning. Allsångsrörelsen har också plockats fram igen, liksom radiogymnastiken. Både radio, TV och tidningar är så ensidiga och inskränkta i sin nyhetsförmedling, att man nästan kan få det intrycket att det finns en censurmyndighet som förbjuder tal om annat än den pågående pandemin.

Det är inte svårt att hitta paralleller till ockupationstiden, och precis därför är det viktigt att ta tag i skillnaderna för att inte blanda ihop begreppen. Dåtidens fiende var inte bara synlig, den hade också ett ansikte. Det var en fiende med hud och hår, som agerade som bara människor kan agera, utifrån mänsklig vilja och vissa människors intressen – deras klassintressen. Därför krävdes det också helt andra medel för att bekämpa den fienden.  Ockupationen, och fascismen och nazismen överlag, bekämpades inte och övervanns inte genom nationell sammanhållning, tvärtom: den bekämpades på grund av att små grupper av modiga män och kvinnor med förståelse för de reella orsaksförhållandena och intressekonflikterna satte sig över statsministerns uppmaningar och agerade stick i stäv mot dem. Dessa människor blev anklagade för chauvinism och för att vara oansvariga, för att utsätta nationen för fara.

Men ockupationsmakten, och i vidare perspektiv nazismen och fascismen som helhet, besegrades genom att dessa oansvariga och chauvinistiska smågrupper växte till en rörelse som tvingade igenom en ny nationell sammanhållning, som de styrande fick anpassa sig efter om de inte ville bli krossade.

Den mest betydelsefulla av dessa smågrupper var det kommunistiska partiet. Därför är 4 maj, dagen då vi firar Danmarks befrielse, inte bara en nationell minnesdag, utan också en minnesdag för Danmarks Kommunistiska Parti. Befrielsen var också – och inte minst – vår seger.

Om det inte vore så tragiskt kunde man nästan kalla det ironiskt att karantänbestämmelserna, nationens vapen i kampen mot den osynliga fienden, hindrar oss ifrån att fira inte bara 4 maj, men också arbetarrörelsens internationella kampdag 1 maj och även 9 maj, 75-årsdagen för den slutgiltiga segern över fascismen. I stället för att vara ute på gatorna som det är passande på dessa minnesdagar, får vi sitta hemma, var och en för sig och – ja, minnas!

Det är det inget att göra åt. Trots alla falska paralleller och oavsett det förljugna i den ”sammanhållning” som vi påtvingas är bakgrunden nog så allvarlig.

Det gör inte segern då, för 75 år sedan, mindre. Det ändrar inte heller det faktum, att vi aldrig får glömma att den seger vi vann inte är den slutgiltiga. Klasskampen fortsätter – fascismen blev besegrad, men imperialismens maktdrömmar och krigsintriger är de samma. Och den kampen går vidare.

Så trots allt och i det mån det är möjligt under nuvarande omständigheter önskar vi god 1:a, 4:e och 9:e maj! Vi ses igen under frihetens röda flagga!

Skub

Läs mer: Den 9 maj 1945 – för 75 år sedan – slutade andra världskriget (Riktpunkt) »

Läs mer: Fascismen och kriget mot socialismen (Riktpunkt) »

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.