En klassmedveten tidning!

Läs RiktpunKt - En kommunistisk månadstidnings som ger dig värdefull kunskap

Fackklubben i Stockholms tunnelbana: Jämlikhetspris och fortsatt kamp

Jannis Konstantis.

FACKLIGT Tidigare i veckan kunde Riktpunkt berätta att fackklubben Seko Klubb 111 i Stockholms tunnelbana fått 100 000 kr som belöning för sitt jämlikhetsarbete.

Redan idag meddelar fackklubben att kampen går vidare: Nu handlar det om rätten att jobba tryggt och inte behöva gå med på arbetsköparens förslag om att agera försäljare utanför spärrkioskerna i tunnelbanan.

Klockan 14 tisdagen 22 september samlas man för protester på Lindhagensplan 100 i Stockholm, T-Stadshagen

Riktpunkt pratade med klubbens ordförande Jannis Konstantis och det stod förstås klart att det inte handlar om att slå sig till ro med jämlikhetspriset och vara nöjd med vad man uppnått! Jo, det finns mycket att ta tag i, säger Jannis, förutom det förslag till sämre och otrygga arbetsförhållanden som man protesterar mot nu på tisdag. Man fick jämlikhetspriset bland annat för att man lyckades avskaffa lokalvårdarnas individuellt satta löner och förhandlade fram tarifflöner, men nu vill fackklubben kämpa för att i-löner ska avskaffas även för andra grupper, och man vill ta upp kampen mot försämringar i LAS, för strejkrätten, en lägre pensionsålder, bättre löner för alla, 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön och rent generellt för bättre villkor där deltidare och heltidare ska ha samma rättigheter.

Riktpunkt bad Jannis förklara det här med de nya tarifflönerna, och han berättade att nu får en nyanställd ingångslön, och att den anställde sedan varje år automatiskt går ett steg uppåt tills han eller hon når slutlön. Alla får två lönehöjningar per år, en genom de här stegen och en via de bestämda löneförhandlingarna. När man når sista steget får man en lönehöjning per år i fortsättningen. Förut hade lokalvårdarna individuella löner, arbetsköparen bestämde lönerna med utgångspunkt från en lönepott. Jannis förklarar att det betydde att de flesta av dem bara fick några få hundralappar i löneökning per år – resten av lönepotten gick till dem som arbetsköparen tyckte gjorde “ett bra jobb”. Nu kan inte arbetsköparen bestämma lönen. Tarifflönen är kollektivavtal och gäller tills vidare.

Det var inte var svårt att få trafikpersonalen, dvs. stationsvärdar, kundservicevärdar och förare att avstå från en lönehöjning på 0,3  procent, eftersom alla hade kämpat för tarifflönerna i många år, menar Jannis. Att andra fackklubbar inte följer den här linjen tror han beror på att man inte arbetar medvetet för klassens intressen utan istället satsar på några grupper. Högavlönade anställda kan ha individuella löner och då finns det mycket särintressen som facken själva har hjälpt till att bygga upp. Det finns inte heller en diskussion inom fackföreningsrörelsen om vad i-löner betyder, fortsätter han. Det handlar om en ideologisk debatt som många vill inte ta, eftersom man då man kommer in på ämnen som mervärde, klassamarbete, reformism och så vidare.

Det känns inspirerande med en stridbar fackförening som tar tag i missförhållanden samtidigt som man har visioner för framtiden – säkert får vi anledning att återkomma till Seko Klubb 111 fler gånger!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.