TEORI & HISTORIA Upp till en miljon romer och sinti mördades i Nazityskland i vad som kallas Porajmos men ändå är det ingenting som varken politikerna eller medierna verkar så intresserade av.
Vissa källor anger dödssiffran till nästan 1 500 000 romer även om siffran inte är bekräftad. Den verkar dock inte otrovärdig. Samhället och myndigheterna ansåg både före och efter andra världskriget att romer och sinti var mindre värda som människor än andra etniska och religiösa grupper. Romerna har i princip alltid levt mer eller mindre under förföljelse, förtryck och misstänksamhet och fördomarna från myndigheter och det övriga samhället är stora.
Fram till mitten av 1800-talet levde uppemot 250 000 romer som slavar i framför allt Rumänien och Moldavien, där de framför allt arbetade på åkrarna. Slavägarna var ofta bojarer, rumänska storgodsägare. Det förtryck de utsatte romerna och andra livegna bönder för beskriver Marx i Kapitalet.
På 1920-talet, innan nazisterna hade vunnit valet, började man i Tyskland och andra länder, att registrera romer för att kunna ha en myndighetskontroll över dem. Till sin hjälp hade myndigheterna helt vanliga människor som ansåg att romer inte hörde hemma i ”deras” samhälle.
1933, när nazisterna kom till makten, började även tvångssteriliseringen av romer och sint. Den första deportationen av dessa människor började 1938, då cirka 700 romer fördes till arbetsläger.
Tyska Einsatzgruppen, stationerade vid östfronten, hade i uppgift att mörda och utrota lägre stående folk. De mördade bland annat tusentals romer samtidigt som andra fördes till tyska läger.
Natten mellan den 2 och 3 augusti 1944 fördes cirka 3 000 romer till gaskammaren och mördades. Därför uppmärksammas också Porajmos den 2 augusti.
Efter kriget kom nästa svek. Myndigheterna ansåg fortfarande att romer var sämre än andra människor som även de hade drabbats av Förintelsen och därför kallads ingen rom till Nürnberg för att vittna mot nazisternas brott.
Även i Sverige var misären bland romerna stor. Kommunisten John Takman, som var bland de första att uppmärksamma deras situation, beskrev hur de bokstavligen låg och dog på fuktiga madrasser i sina husvagnsläger så sent som på 50-talet.
Förtrycket och registreringarna av romer fortsatte långt efter att andra världskriget hade slutat och i exempelvis Tjeckien är arbetslösheten bland romerna upp emot 80 procent – så glöm inte Porajmos!
Kerstin Stigsson