UTRIKES I slutet av september går tyskarna till val. Det blir det första valet på länge där Angela Merkel inte är en kandidat och utgången är ännu oviss. Vi passade därför på att ställa några frågor till Renate Koppe, som är internationell sekreterare i det tyska kommunistpartiet DKP.
Som i många andra länder tvingas kommunisterna att samla underskrifter för att kunna delta. Ett visst antal måste samlas för varje delstat och denna gång kunde de tyska kommunisterna samla tillräckligt många för att kunna ställa upp i varje delstat utom fem.
DKP tilläts att ställa upp i valet trots konstitutionsdomstolens försök att förhindra detta. Hur har det påverkat er kampanj?
Det misslyckade försöket att utesluta vårt parti från valen och ta ifrån det dess status som politiskt parti har skapat en ”nu eller aldrig”-stämning i partiet. Partiet har blivit mer känt genom detta och vi har vunnit en hel rad nya medlemmar. Angreppet mot vårt parti är inte heller något enskilt fall, utan liknande försök har riktats och riktas mot progressiva och antifascistiska organisationer, såsom ”Föreningen för förföljda av naziregeringen”, som riskerar att förlora sin status som allmännyttig organisation och just nu mot dagstidningen ”Junge Welt” som betecknas som författningsfientlig. Det är en del av vad vi betraktar som en ”reaktionär omstrukturering av staten”. Därtill hör också skärpningar av polislagarna och angrepp på demonstrationsrätten.
Hur organiserar DKP sin valkampanj och vilka är de huvudsakliga kraven och parollerna ni för fram?
Vi organiserar vår valkampanj på plats i våra partigrupper. Där ställer man upp infobord, delar flygblad och hänger upp plakat. Kamraterna på plats pratar med människor. Våra huvudparoller är ”Fred med Ryssland och Kina – Tyskland ut ur NATO” och ”Nej till att vältra över den kapitalistiska krisens bördor på de arbetande”. Vi uppskattar att faran för ett krig är högt och vi ser att den tyska imperialismen blir alltmer aggressiv. Å ena sidan underordnar den sig den US-amerikanska imperialismen inom ramen för NATO och å den andra sidan använder den EU för sin konkurrenskamp med den US-amerikanska imperialismen. Därigenom växer också dess inrikespolitiska aggressivitet. Vid sidan av dessa direkta krav gör vi naturligtvis hela tiden tydligt att kapitalismen inte kan lösa några av de förestående problemen – tiden är mer än mogen för socialismen.
Avståndet mellan SPD och CDU är litet – vad skulle en vinst för det socialdemokratiska SPD innebär för arbetarna i Tyskland?
Oavsett vilka som vinner valen talar mycket för att arbetarklassens situation bara kommer att bli sämre. Här måste man komma ihåg att stora försämringar av arbetarklassens sociala läge också genomförts med en regering beståendes av SPD och De Gröna, utan att fackföreningarna gjorde nämnvärt motstånd. Med en socialdemokratisk och grön regering deltog också den tyska imperialismen för första gången sedan segern över den tyska fascismen i ett krig – mot Jugoslavien. De Gröna är idag det parti som är som mest aggressivt gentemot Ryssland och Kina. Även vänsterpartiet ”Die Linke” strävar tyvärr efter att närma sig SPD och De Gröna och lämnar därmed konsekventa antikrigspositioner, såsom avvisandet av tyska utlandsinsatser. Grundläggande förändringar är inte möjliga att nå genom valen, utan genom en allt starkare utomparlamentarisk kamp. Att stärka den utomparlamentariska rörelsen är ett av målen med vår valkampanj och med våra aktiviteter efter valen. För att verkligen kunna uppnå något måste de konsekvent antikapitalistiska och socialistiska krafterna, framför allt det kommunistiska partiet, bli starkare. Framför oss ligger mycket arbete.
