Visar Rødt vilken väg man kan gå?

LEDARE (7/2021) I det norska valet gick vänsterpartiet Rødt fram med stormsteg. De fördubblade sin andel av rösterna och kunde därmed också åttadubbla sin representation i Stortinget. För många betyder det ett framsteg och det visar att idén om den enade vänstern faktiskt är möjlig.

Rødt skapades genom en sammanslagning av flera mindre organisationer. Såväl maoister och trotskister var representerade. Detta var 2007. Exakt tio år senare fick partiet sitt första mandat i Stortinget och i år kunde de utöka sina mandat till åtta.

Vilken sorts parti är Rødt?

Detta är den första viktiga frågan. Den som tittar igenom partiets handlings- och principprogram blir inte klok på det. I handlingsprogrammet skriver man om hur man kämpar för ett socialistiskt samhälle som karaktäriseras av att ”de stora besluten tas gemensamt” och hur man vill upprätta ett samarbete med ”fackföreningar, sociala rörelser och politiska partier i Latinamerika som främjar en socialistisk politik.”

För den som bara läser handlingsprogrammet har socialismen reducerats till att stora beslut ska tas gemensamt.

Går man vidare till principprogrammet blir frågan inte klarare. I programmet upprepar man hur socialismen är att de stora besluten tas gemensamt och att i ett socialistiskt samhälle ”är privat ägande av de viktigaste produktionsmedlen avskaffade”.

Sen går man vidare och konstaterar att det i ”ett socialistiskt samhälle är arbetarklassen som tar över makten” och att ett ”kännetecken på socialismen är att arbetarna har makten på jobbet och själva kan bestämma hur arbetet ska organiseras”.

Partiet vacklar än hit och än dit. Är arbetarklassens makt liktydigt med att fatta stora beslut gemensamt? Är socialismen och arbetarmakten verkligen att arbetarna på varje arbetsplats ska bestämma hur arbetet ska organiseras?

Arbetarklassens makt måste naturligtvis vara större än att fatta stora beslut gemensamt och att arbetarna på varje arbetsplats bestämmer om sin egen arbetsplats är i praktiken omöjligt att genomföra – en planerad ekonomi kräver också en viss rättning i ledet. Arbetarmakten måste istället diskuteras som en klassmakt, i kollektiva termer, inte som individuella rättigheter som ställda inför verkligheten blir absurda.

Detta är dock sakens kärna. Ett parti som bygger på kompromisser, som saknar ideologisk förankring och som inte har en tydlig politisk hemvist kommer att hamna i en sån här position, där de kompromisspositioner man intar skymmer verkligheten istället för att visa den som den är.

Med en politik som denna kan Rødt inte vara annat än ett parti på kapitalismens vänsterflank.

Vad leder den politiska förvirringen till?

I kompromissernas namn slutar man förespråka en given ideologisk linje. Det blir för kontroversiellt och riskerar att slita itu partiet, eftersom ju partiet är resultatet av att man sett till det som enar, istället för det som splittrar. Därför blir formuleringarna allmänna och allmänna formuleringar förpliktigar till intet.

Det Rødt nu strävar efter är ett samarbetsavtal med regeringen. De vill inte regera men de vill ha inflytande genom regeringen. För att få det till stånd presenterar partiledaren BjørnarMoxnes en lång lista på frågor där Arbeiderpartiet och Rødt röstat likadant under den föregående mandatperioden. Syftet är att visa att partierna är mer lika än olika och att de kan komma överens.

Siktet är inställt på att administrera kapitalismen, trots att man säger att man inte är intresserad av att administrera kapitalismen.

Den politiska förvirringen i grunden, oförmågan att utarbeta en klar och tydlig politisk linje, gör att ledningen är fria att utveckla sin egen politiska linje.

Antingen socialistisk eller kapitalistisk ideologi

När man saknar en egen socialistisk politisk grund, när den gemensamma övertygelsen om socialismen och revolutionen inte finns där och när ledningen helt och hållet är inställd på det parlamentariska spelet finns det inte utrymme för en socialistisk ideologi. Det lämnar fältet öppet för kapitalistisk ideologi. Mellan de båda finns ingen kompromiss.

Det räcker inte med fina ord i princip- eller handlingsprogrammet och ett parti som kallar sig socialistiskt blir inte per automatik just det.

Ett grundläggande krav för att ett parti ska kunna vara socialistiskt och revolutionärt är just att den politiska ideologin för detta är närvarande, att den omfattas av partiets medlemmar och att den gemensamma övertygelsen formuleras i ett gemensamt handlande.

I ett parti som kompromissat bort ideologin till förmån för enheten blir det en omöjlighet att upprätta detta och resan mot den kapitalistiska ideologin är fullbordad.

Kvantiteten före kvaliteten

En tanke som är djupt sammanlänkad med tanken om den enade vänstern är idén om att det som spelar roll är ett partis storlek, dess representation i parlamenten och dess medlemsantal. De som förespråkar enheten framhåller vanligtvis detta – det är genom storleken man får inflytande, brukar man hävda.

Det är en djupt opportunistisk inställning och den är felaktig. En passiv medlemskår som inte förstår centrala ideologiska frågor och som inte förmår diskutera revolutionen och socialismen kan vara hur stor som helst, samtidigt som den är svag. Ett partis styrka kommer inte från dess parlamentariska representanter eller antalet medlemmar, utan från kvaliteten på dessa medlemmar. Den kommer från partiets förankring hos det arbetande folket och dess förmåga att leda dess kamper mot ett brott med kapitalismen.

Rødt är ett svagt parti

Precis som alla partier av denna karaktär saknar Rødt ideologisk klarhet. Det är en samlingspunkt där alla är välkomna och där det finns lika många ideologiska uppfattningar som det finns medlemmar. Det är ett parti med företrädesvis passiva medlemmar, precis som Vänsterpartiet här.

Formuleringen av de centrala politiska principerna är oklara och förvirrar, snarare än bringar klarhet. Detta banar vägen för hela partiets inordnande i den borgerliga parlamentarismen, vilket partiet nu söker genomföra med hjälp av sitt så kallade samarbetsavtal.

För den som söker ett revolutionärt alternativ visar Rødt absolut inte en möjlig väg. Partiet är ett avskräckande exempel för varje kommunist som tar revolutionen och socialismen på allvar.

Skriv ut