TKP: Den kurdiska frågan är en fråga om jämlikhet

UTRIKES Turkiets Kommunistiska Parti har publicerat ett uttalande om den kurdiska frågan som Riktpunkt återger nedan. Partiet har gått framåt de senaste åren och öppnar regelbundet kontor på nya orter. Nyligen firade man även att partiet existerat i 101 år.

En liten del av befolkningen i Turkiet besitter enorma rikedomar medan miljoner människor kämpar med fattigdom och arbetslöshet.

Denna glada minoritet består av kapitalisterna, stora jordbrukare och parasitära rika, som lever på räntor. När arbetare och fattiga bönder arbetar blir denna del av befolkningen rikare och ackumulerar mer och mer profit.

Det finns miljoner medborgare av kurdisk härkomst bland dessa fattiga, som skapats av det orättvisa och exploaterande systemet i Turkiet. Kurderna är mestadels fattiga, precis som medborgarna av andra ursprung.

Det finns även kurder som exploaterar andra i vårt land. Kurdiska fabriksägare, storjordbrukare, pengautlånare och entreprenörer är del av denna Turkiets glada minoritet.

De exploaterande kurdernas intressen och övriga exploatörers intressen är desamma. De vill en fortsättning på den orättvisa ordningen, de söker nya profiter och de tar varje tillfälle i akt att bli ännu rikare.

Och de exploaterade, fattiga och arbetslösa kurderna går inte att skilja åt från de andra fattiga och arbetslösa: Denna ordning, som är källan och orsaken bakom ojämlikheterna, måste förändras.

Den kurdiska frågan kan bara bli diskuterad på ett korrekt sätt i ljuset av dessa fakta och vägen till en lösning kan bara förstås på denna grundval.

Huvudfrågan i Turkiet är existensen av kapitalisterna å ena sidan och arbetarna å den andra; de rika på den ena sidan och de fattiga på den andra.

Detta är också huvudfrågan i hela världen. Kärnan i all tyranni, orättvisa, korruption och miljöförstöring, i alla kupper och krig, är kapitalet, som inte ser något annat än möjligheten till ännu större profit.

Även den kurdiska frågan måste analyseras från ett klassperspektiv. Påståendet att de exploaterande kurderna och de exploaterade kurderna har ett gemensamt intresse är en stor lögn. De som har ett gemensamt intresse är arbetarna, de arbetslösa och de fattiga av varje bakgrund.

Den kurdiska frågan är en fråga om jämlikhet

Den kurdiska frågan är också en fråga om frihet. Det finns ingen legitimitet i ett koncept som ignorerar kurdernas eget språk, deras egen identitet eller till och med deras existens, eller som kräver av dem deras försvinnande, upplösande och underkastelse under en annan identitet.

Tesen att en nation eller ett folk är överlägset ett annat och att det därför skulle förtjäna vissa privilegier är en lögn som hålls vid liv för att dölja världens orättvisor, för att få de fattiga att hata och till och med strypa varandra till förmån för kapitalisterna.

Nationalism, som tidigare spelat en progressiv och befriande roll i tidigare perioder av mänsklighetens historia, här länge utan undantag varit ett vapen i händerna på utsugarna.

Vi kan inte välja mellan en kurdisk eller turkisk nationalism. Det finns inte en enda region kvar i världen där en nation kan befrias i sin helhet utan att skillnad görs mellan exploatören och den exploaterade. Det är sant, vare sig det rör sig om Katalonien, Palestina, Korsika, Irland eller Turkiet.

Nationalism ger upphov till mer nationalism. Grekisk nationalism och turkisk nationalism göder varandra, för att ta ett exempel. Samma sak gäller den turkiska och kurdiska nationalismen.

Även om de talar olika språk och har olika ursprung så är alla förtryckas intressen gemensamma. När en fattig palestinier och en judisk arbetare i en israelisk fabrik gör gemensam sak, så börjar imperialismens makt, zionismen och de hycklande palestinska ledarna som tjänar på det ”palestinska problemet” att skaka.

Den kurdiska frågan kan inte lösas inom ramen för en ordning där de exploaterande kurderna sår på samma sida som andra exploatörer och där de förhandlar om sin del av kakan.

Härskarna i Turkiet behöver att problemet existerar för att dela upp befolkningen så att de arbetande människorna inte kämpar tillsammans. Agget som de förtryckta hyser mot varandra har hittills dessvärre fungerat och kunnat bidra till fortsättningen av denna ordning. Diskrimineringen av kurdernas språk, identitet och tillgångar delar inte bara arbetarna utan ser också till att de kurder som möter förtryck förblir en billig arbetskraftsreserv.

En liknande process äger nu rum för migrantarbetarna. Fientlighet gentemot invandrarna gynnar för det mesta kapitalisterna, som anställer invandrade arbetare som är rädda för att kräva sina rättigheter och som därför nästan är förslavade.

Det faktum att den kurdiska frågan begränsades till att vara en fråga om identitet tjänade också kapitalisterna mest och dessutom blev frågan, när den ställdes på det sättet en bra möjlighet för exploatörerna av kurdiskt ursprung.

Kurdiska kapitalister har lyckats bli rika på den ”kurdiska frågan”. För miljoner kurder betyder emellertid livet idag inget annat än fattigdom och arbetslöshet.

Såhär kan det inte fortsätta.

Det finns ingen frihet om det inte finns bröd.

Samtalspartnern i den kurdiska frågan är alla arbetande människor som bor i Turkiet, allmänheten. Det finns ingen kamp som inte de arbetande människorna av alla bakgrunder kan lösa med en gemensam vilja och en gemensam kamp.

Påståendet att den kurdiska frågan kan lösas genom att man sätter sig ner med ägarna i ett exploaterande system äger ingen giltighet. Inget som gynnar det kurdiska folket kan komma från de som är fientliga mot arbete, vetenskap, konst, kvinnor, republiken och miljön.

Linjen som måste dras är inte en mellan turkarna och kurderna, utan mellan exploatörerna och de exploaterade.

Folket kan enas på denna grundval. Den gemensamma fienden är imperialismen, internationella monopol, ”inhemska” monopol och kapitalisterna.

Mentaliteten som ignorerar det kurdiska folket och tvingar dem att förneka sin egen existens och förtrycker dem bär ett stort ansvar för det faktum att vissa kurder i Turkiet har kommit att lita på de stora internationella makterna. Det är också allas vår skam att vi inte har kunnat stå upp starkt mot denna mentalitet och mot denna orättvisa ordning tillsammans.

Vägen till att korrigera denna skam är att stå upp tillsammans mot exploatörerna, för våra gemensamma intressen.

Vi sitter inte i samma båt.

Imperialismen är på motståndarsidan. Kapitalistklassen är på motståndarsidan. Shejkerna och reaktionärerna av alla sorter är på motståndarsidan.

Turkiet kommer garantera broderskap, enhet, jämlikhet och frihet genom att besegra motståndarsidan.

Det kommer inte finnas en kurdisk fråga i ett socialistiskt Turkiet. Med sin kreativa energi kommer kurder och arbetare av alla ursprung att tillsammans bygga en social ordning där ingen längre exploaterar någon annan.

Turkiets Kommunistiska Partis centralkommitté

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.