SOU 2002:93 – övervakningen av ”SKP-komplexet” under repressionens år

TEORI & HISTORIA SOU 2002:93 är en av statens offentliga utredningar. Den handlar om vad som hände under övervakningen av ”SKP-komplexet” under andra världskrigets repression och åren därefter. Detta är ett viktigt kapitel i klasskampens historia, när kommunisterna jagades och förföljdes. De anklagades för att vara spioner och sparkades från sina jobb och isolerades från det sociala livet.

I ett PM från säkerhetspolisen år 1949 kan man läsa: ”Som möjligt tecken på infiltration noterades också att en kvinnlig kommunist sökt anställning som skrivbiträde hos civilförsvarschefen vid länsstyrelsen i Luleå”.

Statens repressionsmakt hade skapat listor med kommunister och sympatisörer som förnyades år efter år. Listor som innehöll alla tänkbara personliga uppgifter om arbetet, livet, familjen, inkomsten, socialt umgänge. Misstänksamheten mot kommunisterna och deras verksamhet när antikommunismen nådde sin topp ledde till att flera kamrater miste sina jobb, blev uteslutna från facket och blev av med vänner och bekanta.

Inga fakta har någon gång indikerat att kommunisterna inte skulle ha värnat om Sverige eller att de skulle varit i tjänst hos en främmande makt. Kommunisternas styrka är emellertid den proletära internationalismen. Det betyder solidaritet med alla kämpande arbetare i hela världen. De svenska kommunisterna hade bevisat det i spanska inbördeskriget, men också under det finska vinterkriget. Borgerliga analytiker hävdar ofta att denna internationalism är att likställa med att man på något sätt skulle förråda sitt eget land – att man borde vara totalt lojal med sitt eget kapitalistiska land och inte med den internationella arbetarklassen.

Jag kan inte få bort den ”kvinnliga kommunisten” som enligt rapporten sökte jobb som skrivbiträde hos civilförsvarschefen ur mina tankar. En ung kvinna som direkt misstänktes för infiltration för att hon vågade söka ett jobb som kunde föra henne nära en civilförsvarschef. Men vad hade chefen för hemligheter som ”den kvinnliga kommunisten” inte fick ta del av? Vad hade den svenska staten att dölja för en kommunist?

Det står inte i rapporten om hon fick jobbet. Förmodligen inte om man ska tolka dåtidens stämning rätt. Hade systemet något emot henne som person? Var hon oduglig för jobbet? Var det andra som slog på skrivmaskinens tangenter fortare och förde anteckningar bättre? Kanhända.

Men att man skulle misstänka henne för infiltration byggdes helt säkert på annat. Det byggdes bland annat på Tage Erlanders tal i kammaren i mars 1948: ”Kampen mot svenska kommunisterna blir en del av vakthållningen om Sveriges frihet och Sveriges oberoende”.

Detta sade den dåvarande statsministern, trots att SKP 1944 hade antagit ”Arbetarrörelsens efterkrigsprogram” som sitt handlingsprogram.

Man kan förstås också se det från den andra sidan – när motståndaren blir skrämd av kommunismens principer, då är man på rätt väg.

Panos Alepliotis

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.