UTRIKES Händelserna i Kazakstan går framåt i snabb hastighet och på bara några dagar har regeringen tvingats bort och folket har lamslagit landet. Kazakstans Socialistiska Rörelse, med djupa rötter hos de kazakiska arbetarna, har publicerat ett uttalande som Riktpunkt har översatt och publicerar i sin helhet.
I Kazakstan pågår just nu ett verkligt folkligt uppror och från första början var protesterna av en klass- och social natur, eftersom fördubblingen av priset på bränsle på börsen bara var den sista droppen som fick tålamodets bägare att rinna över. Demonstrationerna började trots allt precis i Zhanaozen, på oljearbetarnas initiativ, och staden blev en sorts politiskt högkvarter för hela proteströrelsen.
Rörelsens dynamik är också talande, eftersom den började som en social protest och därefter började expandera och arbetarkollektiv använde demonstrationerna för att föra fram sina egna krav på en 100-procentig ökning av lönerna, avskaffande av arbetsnormer, förbättring av arbetsförhållanden och frihet för facklig verksamhet. Som ett resultat av detta drogs hela Mangistau-regionen [den sydligaste regionen i Kazakstan, där staden Zhanaozen ligger och där stora oljefyndigheter finns] in i en generalstrejk den 3 januari, vilken senare spred sig till den angränsande provinesn Atyrau.
Det är värt att notera att redan den 4 januari gick oljearbetarna på Tengizchevroil, där det US-amerikanska ägandet uppgår till 75 procent, ut i strejk. Det var där som 40 000 arbetare fick sparken i december förra året och det är där som en ny runda avsked planeras. De strejkande arbetarna fick samma dag stöd av oljearbetarna i regionerna Aktobe, Västra Kazakstan och Kyzylorda.
Utöver detta gick på samma dag även gruvarbetarna från företaget ArmelorMittal Temirtau ut i strejk i regionen Karaganda och koppar- och gruvarbetare från företaget Kazakhmys, vilket betyder att deras strejk redan kan betraktas som en generalstrejk i landets hela gruvindustri. Även här för de fram krav på högre löner, sänkande av pensionsåldern och rätten till egna fackföreningar och strejker.
Samtidigt påbörjades på tisdagen demonstrationer i Atyrau, Uralsk, Aktyubinsk, Kyzyl-Orda, Taraz, Taldykorgan, Turkestan, Shymkent, Ekibastuz, i städer i regionen Almaty och i Almaty självt, där demonstrationerna startade natten mellan den 4 och 5 januari med öppna sammandrabbningar mellan polis och demonstranter, vilket resulterade i att akimat tillfälligt intogs av demonstranterna. Det var detta som gjorde att presidenten Tokajev förklarade undantagstillstånd.
Det bör noteras att demonstrationerna i Almaty först och främst drog in arbetslösa ungdomar och interna migranter som lever i storstadens förorter och har tillfälliga eller lågbetalda jobb. Försök att lugna dem med löften om att reducera gaspriserna till 50 tenge i just Mangistau-regionen och Almaty fungerade inte.
Kassym-Zhomart Tokajevs beslut att avskeda regeringen och sedan entlediga Nursultan Nazarbajev från ordförandeposten i Säkerhetsrådet stoppade inte heller protesterna, och 5 januaru började massprotester att organiseras i det regionala centra i norra och östra Kazachstan, där de tidigare inte förekommit – in Petropavlovsk, Pavlodar, Ust-Kamenogorsk, Semipalatinsk. Samtidigt gjorde man i Aktobe, Taldykorgan, Shymkent och Almaty försök att storma de regionala myndighetsbyggnader.
I Zhanaozen ställde arbetarna nya krav under sitt protestmöte – den sittande presidentens avgång och liksom att alla Nazarbajevs tjänstemän skall avgå, återupprättandet av 1993 års konstitution och de med denna förknippade friheterna att organisera partier och fackföreningar, frisläppande av politiska fångar och slut på förtryck. Ett råd skapades omedelbart och blev en informell myndighet.
De krav och paroller som nu används i de olika städerna och regionerna sändes ut till hela rörelsen och kampen fick därmed ett politiskt innehåll. Försök på marken görs också för att skapa kommittéer och råd för att koordinera kampen.
Samtidigt som detta pågick mobiliserades soldater i Almaty, Aktau och Zhanaozen. Dessa vägrade att skingra demonstranterna under förutsättning att allting gick fredligt till. Skottlossning bröt dock ut i huvudstaden och natten till den 6 januari sattes specialstyrkor in, vilka började rensa flygplatsen och kvarter där rebellerna hade kontrollen. Enligt olika källor har redan dussintals demonstranter dödats.
I den här situationen finns det en fara för ett våldsamt undertryckande av alla protester och strejker och det är därför nödvändigt att fullkomligt paralysera landet med en generalstrejk. Det är därför bråttom att bilda enade aktionskommittéer på en territoriell basis och på arbetsplatserna för att kunna bjuda ett organiserat motstånd mot militärens och polisens terror.
Utifrån detta är stödet från hela den internationella kommunistiska rörelsen och vänsterorganisationer är nödvändigt, för att på så sätt kunna organisera en stor kampanj över världen.
Kazakstans Socialistiska Rörelse kräver:
Ett omedelbart slut på angreppen mot folket och ett bortdragande av soldaterna från städerna!
Ett omedelbart avsked av alla Nazarbajevs tjänstemän, inklusive president Tokajev!
Släpp alla politiska fångar och häktade!
Garantera rätten att bilda egna fackföreningar och politiska partier och garantera strejk- och mötesfriheten!
Legalisera det förbjudna Kazakstans Kommunistiska Parti och Kazakstans Socialistiska Rörelse!
Vi uppmanar det arbetande folket i landet att i praktiken genomföra kraven från de avrättade oljearbetarna i Zhanaozen – att under arbetarkollektivens kontroll nationalisera hela gruvindustrin och landets all tungindustri!
Kazakstans Socialistiska Rörelse
Jasså, det är så det ligger till, det visst jag inte för vi är manipulerade att tro något annat.
Vilken tur att du har Riktpunkt som du kan vända dig till för korrekt information!