Inte helt oväntat går Vänsterpartiets styrelse inför valet 2022 ut med att det krävs massiva investeringar för att åstadkomma en omställning som ska rädda klimatet. Det handlar alltså om industripolitik i den gröna teknikens namn.
Industrier ska ställa om från fossilt till fossilfritt – vilket förstås kommer att kosta pengar. Det vill man lösa med en grön omställningsfond som ska finansieras av ”klimatdåliga företag” för att gynna de miljövänliga. Förutom det ska man satsa på infrastrukturen, nämligen järnväg, vägar, energi, bostäder och välfärd. Man menar också att den svenska elproduktionen måste öka kraftigt och att staten ska investera i förnybar energi och vill storsatsa på vindkraft för att möta industrins behov. Miljövänlig el som produceras i Sverige ska dessutom stanna här och inte exporteras.
Javisst, ständigt ökande produktion och ständiga krav på vinster från industrin – då måste man naturligtvis öka energiproduktionen massivt. Det är bara det att den här ohållbara inställningen leder till stora miljöproblem alldeles oavsett vilken energityp man använder. Enorma vindkraftsparker är inte utan miljöproblematik, och det är inte heller el från vattenkraft. Och den ökande produktion som främjas av all den här energin kan kanske inte sägas påverka just den globala uppvärmningen, men väl sopbergen, det giftiga avfallet och en vettlös förbrukning av råvaror. Som vanligt uppmanar Vänsterpartiet alltså oss att välja ”det minst onda”, inte att välja något verkligen bra.
En industriell produktion som utgår från människornas verkliga behov, en framsynthet när det gäller förbrukning av råvaror och noggrann planering av energisektorn är vad vi behöver – i hela världen. Vi behöver säga farväl till profiten och kapitalismen, och bejaka andra värden än konsumtion i livet.
Men det kan vi inte begära av Vänsterpartiet, det kan de arbetande människorna bara skapa själva genom att bygga ett annat, socialistiskt samhälle.
Marina Weilguni
