INRIKES Media är sedan den ryska attacken fulla av ett oreserverat stöd för Ukraina, som hålls fram som både europeiskt och demokratiskt.
Definitioner är en fråga om konjunktur
Och visst kan man kalla Ukraina europeiskt – men man bör då också komma ihåg att beteckningar svänger med den politiska konjunkturen. För trettio år sedan var Ukraina inte alls europeiskt, utan en del av östblocket och en farlig sovjetrepublik på fel sida av spelplanen. Kallar man Ukraina demokratiskt kanske man bör se över sina definitioner – demokratiindex placerar landet på plats 86, nära sådana tveksamma förebilder som Georgien eller Liberia, och då ska man hålla i minnet att det handlar om en rent borgerlig definition av begreppet, som inget har att göra med fördelningen av landets riekdomar och verkligt inflytande över produktionen.
Men problemet är ju att ingen ser över några som helst definitioner, utan alla stämmer upp en indignerad hyllningskör för det angripna landet. Ett exempel är Svenska kommuner och regioner (SKR) som vänder sig till de valda ledarna i Ukrainas kommuner och ser dem som bevarare av stabilitet, skydd och försvar av landet. Ordföranden Anders Knape uppmanar dessutom den svenska regeringen och EU att göra massiva insatser för att hjälpa Ukraina.
Kommuner i Sverige tar ställning i kriget
I Umeå och andra kommuner i Sverige har man hissat den ukrainska flaggan som ett tecken på stöd. I Umeå har kommunfullmäktige hållit möte på torget och tyst minut till stöd för folket i Ukraina, något som förstås kunde vara en ren solidaritetshandling mot kriget. Men tyvärr saknas samtidigt totalt perspektiv: fördömandena över Rysslands angrepp står ensamma där – inte ett ord om hur NATO och EU har fiskat efter inflytande och ekonomisk vinning, inte ett ord om årtionden av samarbete mellan ukrainska fascister, USA och Tyskland. Inte ett ord om att Ukraina just nu är stället där de olika imperialistiska blocken ritar om kartan.
Även Kungälvs kommun har uttryckt sin solidaritet och hissat flagga, och här säger man i klartext att Ryssland ensamt bär ansvar för de krigshandlingar och det lidande som följder därav. Maktfullkomlighet och arrogans handlar det om, tycker Odhner (s), och ser inga djupare och farligare samband. Listan kan göras längre, och tongångarna är alltid desamma.
På vilken sida står SKP?
Vad parlamentariska politiker av alla kulörer alltså är rörande eniga om är att det är rätt att välja sida här och bidra till kriget, och den sida som ska väljas är den som väntade ut den andra sidans första attack, nämligen NATO och EU. Och därmed flödar propagandan och krigsmateriel skickas allaredan. Men moralisk indignation och att säga att kriget är ”olagligt” är dimridåer för att lura världens folk: det finns ingen lag som står ovanför samhällsformerna och styr imperialistiska krig.
Det ukrainska folket har inget att vinna på att ordna in sig i något av de imperialistiska läger som vill ta för sig av landets resurser, och Sveriges Kommunistiska Parti står oreserverat på folkets sida, för en ny ordning där människorna sätts före marknaden och dess krig.
Marina Weilguni