Val 2022 – PARTIET I vår serie intervjuer med SKP-medlemmar kommer nu den andra intervjun, där Riktpunkt presenterar partisekreteraren i Sveriges Kommunistiska Parti, Håkan Jönsson. Han står givetvis på riksdagsvalslistan och ställer dessutom upp som första namn i kommunen i Burlöv. Hans åsikter om och visioner för Burlöv kommer i en senare artikel – så håll ögonen öppna! Idag fokuserar Riktpunkt dock på Håkans fackliga arbete.
RP: Vad är egentligen ursprunget till ditt politiska engagemang. Hur började det hela egentligen?
H: Jag började engagera mig politiskt 1998/99. Då handlade det om att den chilenska diktatorn Pinochet skulle utlämnas från Storbritannien till Spanien, där chanserna att han skulle ställas inför rätta för sina brott mot folket var större. SSU drev en kampanj för detta, jag hjälpte till och steget in i SSU var enkelt. Men jag insåg snabbt att hos sossarna pratade man mycket, men det var ganska lite som verkligen hände. Jag lämnade SSU lika snabbt som jag kom in, eftersom socialdemokraterna stödde kriget mot forna Jugoslavien, där NATO bombade sönder landet. Istället gick jag med i SKP eller rättare sagt i ungdomsförbundet SKU till att börja med. Men sen så blir man ju vuxnare… och ja, på den vägen är det…
RP: Du är ju partisekreterare i SKP sedan 2009, och kan se tillbaka på 12 år på den posten. Hur ser du på SKP idag och på partiets utveckling? Det är ju fortfarande ett väldigt litet parti?
H: Ja, vi är ett litet parti, sett till antalet medlemmar. Men trots det är vi ett starkt parti, och genom vår ideologi kan vi analysera vad som händer och vad som kommer att hända. Samtidigt har den ihärdigaste anti-kommunismen ebbat ut något.
Folk får det inte längre bättre och bättre så som många upplevde det tidigare. Idag försämras allt, från välfärden till tryggheten på arbetsplatserna. Stressen och pressen ökar hela tiden och nästan alla känner av det. Vi sätter fingret på just detta och förklarar varför det sker. Folk lyssnar till vad vi säger på ett annat sätt än tidigare. Få diskussioner handlar nuförtiden om hur det var i Sovjet och vem som hamnade i Gulag, fler är intresserade av hur samhället faktiskt ser ut idag och vad som kan göras bättre.
Större respons på arbetsplatserna
RP: Du är fackligt aktiv inom Byggnads – vad säger dina arbetskamrater om ditt politiska engagemang?
H: Jag tycker folk lyssnar mera, trots allt. Byggbranschen är en bransch där SD tyvärr lyckats få ett stort fäste, i alla fall till antalet röster. Det börjar dock gå upp för allt fler att det inte är flyktingarna som höjer priserna på mat och bränsle, sänker pensionerna eller höjer pensionsåldern. I min bransch, liksom i övriga samhället, frågar sig människor allt oftare varför saker och ting egentligen sker. Genom vår ideologi kan vi svara på dessa frågor och vi har också en lösning. Det betyder att vi har framtidsvisioner, något som de andra partierna saknar. Därför skulle jag vilja påstå att gehöret ökar, om än lite.
RP: Hur bemöter du själv och SKP flyktingfientliga tankegångar i facket och på arbetsplatsen?
H: Helt klar förekommer det en del reaktionära tankegångar på arbetsplatserna. Inom facken har SD ändå inte lyckats få något fotfäste. Men som jag sa nyss, det börjar gå upp för allt fler att det är annat det handlar om. Här måste vi som kommunister stärka klassmedvetenheten. Vi tillhör samma klass, oavsett vilket land vi kommer ifrån. Vi har ett gemensamt intresse i att stärka våra positioner mot storföretagen och borgarna. Detta måste vi förklara. Vår fiende finns inte på Rosengård eller i förorterna, våra fiender finns i storföretagens stängda styrelserum.
Den fackliga frontens betydelse
RP: Inom SKP strävar vi ju efter att bygga en facklig front, ett begrepp som jag tror många har svårt att förstå. Vad innebär det egentligen?
H: Ja, det är ett svårtolkat begrepp därför att vi de senaste årtiondena, ja egentligen ända sedan 30-talet inte har arbetat aktivt med våra fronter. Vi har beslutat i partiet att det ska bli ändring på detta. Den fackliga fronten ser vi som en av de viktigaste fronterna, för på arbetet ställs konflikten mellan arbete och kapital på sin spets.
En facklig front betyder inte att vi skapar nya fackföreningar. SKP uppmuntrar inte till utbrytarfack. Historiskt har det också visat sig att de ofta marginaliseras inom arbetarkollektivet. Istället handlar den fackliga fronten om att vi ska bygga upp strukturer som kringgår reformisterna som nu fullständigt dominerar den fackliga rörelsen. Vi är fortsatt aktiva inom den fackliga rörelsen men vi samlas vid sidan av också. Fackens ledningar accepterar ju de klasslagar som tvingas på oss, om strejkförbud och annat.
Vi behöver en facklig front här i landet, där vi utgår från att arbetarnas rätt är vår lag. Vi måste samlas och koordinera kampen mellan alla de radikala krafter som finns inom facket. Det är det som är den fackliga frontens uppgift, och den är till för alla radikala, klassmedvetna arbetare. Det betyder att vi såklart också måste sträcka oss utanför partiets gränser.
RP: Men de vanliga medlemmarna kommer inte på möten, inget händer, kampberedskapen är obefintlig och pamparna styr. Kan vi ändra på det?
H: Så är det ju, men det finns exempel på att man kan ändra på det – något som förstås kräver organisation. Den fackliga fronten kan bli denna organisation, där vi driver kamp på arbetsplatserna och gemensamt pratar ihop oss och ställer krav på fackförbunden. Vi ska inte förglömma att det inte bara är kommunisterna som är svagare idag, det gäller även socialdemokraterna. Bland fackförbunden är det nu flera som på sina kongresser kört över sina förbundsledningar i principiellt viktiga frågor, och fattat beslut som går rakt emot socialdemokraternas politiska linje. Tyvärr händer det inte mycket mer än så, men det måste vi ändra på. Det är en stor uppgift som ligger framför oss, men den är inte omöjlig!
RP: Vad vill du säga till dem som sneglar mot syndikalisterna som ett mer tydligt politiskt alternativ?
H: Syndikalisterna gör på många sätt ett bra och aktivt jobb på sina arbetsplatser, men de hade behövts i de större fackförbunden. Tänk om de hade kunnat åta sig fackliga uppdrag där!
RP: I en socialistisk framtid – vilken vision har du för fackföreningarnas roll? Ofta får man höra att politiken kommer att drivas ovanför arbetarnas huvuden och att facken inte kommer att vara kamporganisationer längre. Vad säger du om det?
H: Facken kommer att behövas även under socialismen. Under socialismen ska de precis som nu vara kamporganisationer och tillvarata arbetarnas intressen. Facken kommer, till skillnad från hur det är nu, att ha verkligt stor betydelse i hur samhället utformas som helhet. Idag kör man många gånger över facken och arbetarnas organisationer, i socialismen blir det en omöjlighet.
RP: Vad är ditt bästa argument till en av dina arbetskamrater varför hen ska rösta på SKP i höstens val?
H: Alla vi som arbetar skapar enorma rikedomar varje dag genom vårt slit. Vi ska ha kakan för detta, vi ska inte längre nöja oss med smulorna. En röst på SKP är en röst för detta!
RP: Och till sist – hur känns det inför valupptakten den 18 juni?
H: Jag och alla kamrater i Skåne är rejält peppade att åka upp till Stockholm och träffa valarbetare från hela landet – nu kör vi igång!
