SKP framför hälsning till minne av attacken på Moncada-kasernen

PARTIET På den kubanska ambassaden i Stockholm uppmärksammades under lördagen årsdagen av angreppet på Moncada-kasernen i Santiago de Cuba. Det blev startskottet för den rörelse som senare skulle besegra diktatorn Batista och etablera socialismen på den karibiska ön.

Den 26 juli 1953 angrep ett hundratal rebeller en militär kasern i staden Santiago de Cuba på Kubas södra kust. Attacken misslyckades men blev ändå startskottet för den rebellrörelse som sex år senare besegrade den kubanska diktatorn Batista. 

Andreas Sörensen, ordförande för Sveriges Kommunistiska Parti, deltog i evenemanget och framförde en kortare hälsning, som Riktpunkt publicerar i sin helhet nedan.

136 rebeller, bara 54 fler än de som åkte med Granma och tre år senare landsteg i vad som då var provinsen Oriente. Så många inledde den 26 juli attacken på kasernen i Moncada; ett bevis för att storhet inte avgörs av siffror.

Attacken i sig misslyckades. 61 rebeller mördades. Många fängslades. Som attack betraktat, knappast en framgång. Som legend, odödlig.

När Fidel och de andra rebellerna förberedde och genomförde sitt angrepp kan de knappast ha anat vilken roll som attacken skulle spela och vilken inspiration den skulle ge inte bara det kubanska folket, utan alla världens förtryckta människor.

Det tål att upprepas: angreppet på kasernen i Moncada är ett bevis på att storhet inte avgörs av siffror. Det avgörs av övertygelse. Det avgörs av vilja. Det är en lärdom vi gör gott i att ta med oss, som vi behöver idag.

Framtiden verkar inte så hoppfull som den en gång var. Kapitalisterna i olika världsdelar slår allt högre på sina krigstrummor och kampen om profiten störtar land efter land ner i krig, fattigdom och misär. Kriserna avlöser varandra och världen över axlas bördorna av det arbetande folket, som med mindre lön ska betala mer för att kunna leva.

Den revolutionära rörelsen är liten, kanske mindre än den någonsin har varit. Det är dock inte enbart i siffror som vår storhet mäts, utan också i vår övertygelse, i vår vilja. Den känner inga gränser och den nya världen växer i våra hjärtan.

Tre år efter attacken på Moncada-kasernen steg 82 rebeller i land på östra Kuba. Tre år senare var de 30 000 och intog Havanna. Mycket händer och vi förblir övertygade.

Rebellerna vid Moncada-kasernen visar oss en annan framtid, en annan möjlighet. Vad som hände med kasernen efter revolutionen är talande; den blev en skola. Det är möjligt att sätta stopp för hungern, för krigen, för fattigdomen och förnedringen av människor över hela världen. Det gjorde man på Kuba och det kan man göra på andra ställen.

Det är vad stormningen av kasernen betyder. En ny värld, varken mer eller mindre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.