Örebropartiet växer med hjälp av Sverigedemokraternas politik

INRIKES Sedan 2014 har Örebropartiet existerat som lokalt parti i Örebro och sedan 2018 är partiet representerat i stadens kommunfullmäktige. I år fördubblade man sina röster i kommunen och tog även plats i regionen – men från att ha varit ett vänsterpopulistiskt lokalparti har man rört sig allt längre högerut.

När den preliminära rösträkningen är gjord landar Örebropartiet på över 7 procent, vilket är mer än en fördubbling gentemot tidigare val och i regionfullmäktige tar partiet plats med tre mandat och 4.5 procent av rösterna. Det är knappast ett dåligt resultat, men vad har man egentligen vunnit?

Kommunistisk kommunal gerillapolitik?

Inför uppstarten av Örebropartiet var målet att skapa små kommunala gerillagrupper som kunde stånga sitt huvud mot verkligheten och skaffa erfarenhet inför revolutionen och kampen mot kapitalismen.

Naivt så det förslår – och verkligheten har sannerligen gripit tag i Örebropartiet och Markus Allard och skakat om dem rejält. Det som återstår är inte revolutionsromantiken och kampen mot kapitalet, utan en politik som riktar udden mot invandrarna och som ställer upp på de reaktionära parollerna om ökad repression i allmänhet och mot invandrare i synnerhet.

Från den kommunistiska gerillapolitiken har man tagit klivet över till reaktionen med resultatet att Sverigedemokraterna i Örebro knappt växer, trots medvind på nationell nivå. I Örebro har de nämligen ett lokalparti som tagit deras frågor och i vissa fall driver dem ännu längre än Sverigedemokraterna själva.

Med udden mot invandrarna

partiets hemsida klargör man vad man tycker om frågan och det är verkligen ett hopkok av allehanda idéer. Klassiska reaktionära tankar om att skrämma invandrarna till integration, såsom indragning av bidrag eller begränsat tolkstöd blandas med ett skuldbeläggande av invandrarna – om Örebropartiet får bestämma ska de bo billigare och inte kosta skattebetalarna lika mycket! Som lök på laxen vill man också ”bekämpa kolonisatörer och utländskt inflytande” och bidrar därmed till att sprida myten om den islamistiska koloniseringen av västvärlden. Sånt tolereras knappt längre hos Sverigedemokraterna!

För den som ännu svävar i ovisshet så vill alltså Örebropartiet minska invandringen. Det räcker dock inte, utan vill också påbörja invandrarnas återvandring – de ska tillbaka dit de kom ifrån. Bakom detta krav finns inte bara ekonomiska hänsyn (läs: det är invandrarnas fel att man måste skära ner i vår välfärd!) utan även kulturella och ideologiska, förklarar man. Vad detta består i vill man inte riktigt utveckla, men det är inte svårt att konstatera att det hänger ihop med det krav på kurser i samhällsorientering man vill ålägga invandrarna. Man frågar sig: vems perspektiv är det som ska orientera invandrarna?

Så har alltså den naiva revolutionsromantiken slagit fullt ut och blivit avgrundsreaktionär, konspiratorisk och rasistisk. Utan revolutionär teori, ingen revolutionär praktik. Släpper man ideologi hamnar man i träsket. Vissa djupare än andra, men mycket djupare än så här är det väl ändå svårt att komma?

Som avslutning får Markus Allard själv tala:

Andreas Sörensen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.