FACKLIGT
- Det är dags att säga ifrån! – Kamp för reella lönehöjningar.
- Demonstrera lördagen den 19 november kl 12.00, Norrmalmstorg
- Manifestation fredagen den 9 december kl 14.00, Norra Bantorget
Seko Tunnelbanan, Klubb 111, anser att det är dags för facken och arbetarklassen att visa framfötterna, genom att ta initiativ och agera mot den nuvarande situationen som vi befinner oss i. Våra löner sänks dels genom inflationen, dels genom att arbetsgivarna attackerar oss på arbetsplatser på olika sätt, bland annat genom angrepp på våra kollektivavtal och genom LAS-försämringar, inskränkt strejkrätt, höjd pensionsålder med mera. Staten anslår också hundratals miljarder till vapenindustrin medan vi arbetare ska ta ”vårt ansvar”.
Vi anser att, det är dags att göra gemensamma demonstrationer och aktioner, där vi sätter press på kapitalet och politikerna. Vi är inte beredda att betala priset ännu en gång!
Därför kallar Seko Tunnelbanan alla fackföreningar, alla arbetare och alla organisationer till en demonstration, lördagen den 19 november kl. 12.00 vid Norrmalmstorg i Stockholm samt den 9 december kl 14.00 vid Norra Bantorget.
Vi kräver reella lönehöjningar och inte smulor!
Bakgrund
Seko Tunnelbanan följer med bestörtning de senaste diskussionerna som pågår mellan ”experter”, politiker, vissa fackliga företrädare och kapitalägare.
Inflationen i Sverige och i många andra länder skjuter i höjden och det betyder att de som förlorar är arbetarklassen, det är alltid arbetarklassen. Så, vad har hänt för att vi skulle hamna här ?
Många skyller på pandemin och kriget i Ukraina, men detta är en halvsanning. Redan före pandemin fanns det moln i ekonomin, men pandemin och därefter kriget spädde på denna negativa utveckling. Under pandemin utnyttjade många stora företag läget dels genom statligt stöd i miljardklassen, dels genom att antingen permittera eller säga upp personal. Vi har exempelvis sett hur ”Svedavia” sparkade tusentals anställda och sett konsekvenserna av deras handlande, vars enda mål var kortsiktiga vinster. Nu med anledning av kriget, men också genom den s.k. gröna omställningen vill kapitalet återigen – med stöd av många politiker, men även en del av våra ”egna” företrädare – att företag ska behålla sina stora vinster på arbetarklassens bekostnad. De menar, att eftersom inflationen just nu ligger på mer än 9,7 %, betyder detta i praktiken att våra löner också minskar med minst lika mycket och därför måste vi ta det lugnt med våra anspråk under avtalsrörelsen 2023.
Vems ansvar är inflationen?
Som Fackförbunden 6F skriver ” Vi noterar också att industrin går bra. Omsättningen och vinsterna ökar generellt sett, starka resultatrapporter levereras på löpande band. Svenska företag passar på och höjer priserna på varor och tjänster, även om de inte behöver det. Pris- och lönespiralen är alltså redan i gång – och startad av näringslivet.”
I takt med att mat-, el- och energipriserna stiger i Sverige spår storbankerna att även boendekostnaderna ökar. Genomsnittsbelåningen för dem i arbetsför ålder är över 600 000 kronor, merparten är bostadslån. Belåningsgraden är högre i Sverige än i övriga jämförbara länder.
Meningen är att vi inte ska kräva att våra löner ska höjas med minst lika mycket, utan i stället ge dessa pengar som vi producerar själva, som någon sorts present till de stackars fattiga kapitalisterna! Annars säger man att det kommer leda till en ond spiral av lönehöjningar, ökade priser, inflation osv.
Några saker man medvetet inte tar upp i diskussionen är att vi, arbetarklassen, producerar allt medan några få kapitalägare tar hem hela vinsten, och endast ger lite smulor som har fallit från bordet till oss. Sedan kräver man att vi, arbetarklassen, inte ska kräva vad som är rätt utan ha ”realistiska” krav. Realistiska krav enligt dem är att man inte ska röra kapitalets vinster. Själva måste vi betala kapitalets välmående medan vi får det sämre.
Vi säger nej till allt detta!
Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen
Det måste bli ett slut på all propaganda som kapitalet, deras media, många politiker och en del av våra egna matar oss med, att det är vårt ansvar. Vi menar att arbetarklassen har tagit sitt ansvar länge nu och vi måste stå upp för vad som är rätt. År 2022 är inte 1940 och det måste vara självklart för alla, att med denna produktionsutveckling som pågått under årtionden finns det så många möjligheter att leva bättre med högre lön, arbeta mindre och ha mer fritid för våra barn och nära och kära.
August Strindberg skrev en gång följande rader som svar på frågan om, vad är ekonomi? ”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”
Finansminister Mikael Damberg sa nyligen ”när inflationen stiger och Sverige står inför en lågkonjunktur är det viktigt att alla i landet tar ansvar och hjälps åt, som i en enda stor familj”. Har någonsin kapitalet gjort det? Facken och arbetarna ska avhålla sig från att kräva högre löner, medan företagen – som fick miljarder och åter miljarder i stöd under coronapandemin – ska försöka låta bli att höja priser och avhålla sig från vinstökningar.
Detta eviga samförstånd, som i slutändan alltid innebär att arbetarklassen får betala för kapitalisternas fortsatta profithunger. Med reallönesänkningar, arbetslöshet och ytterligare nedskärningar i det offentliga.
I Storbritannien, Tyskland, Belgien, Grekland, Frankrike och andra länder pågår just nu strejker och stora demonstrationer som kräver ordentliga löneökningar, ett stopp för fortsatta privatiseringar och bättre arbetsvillkor. Allt detta handlar om ett ord som de senaste åren har hamnat i glömskan, klasskamp. Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen. Kapitalet försöker vinstmaximera och vill behålla vinsten själva medan vi i arbetarklassen vill ha vår del av kakan, som därigenom minskar vinsten, så att vi ska kunna höja vår levnadsstandard.
Redan nu måste fackföreningsrörelsen kräva reella löneökningar och förbättringar för oss. Det räcker inte bara med förhandlingar. Alla fack måste bemöta den borgerliga propagandan och mobilisera sina medlemmar och hela arbetarklassen genom kamp för dessa krav, med alla till buds stående medel, demonstrationer, strejker osv. Vi måste visa att vi inte är lättlurade och att vi lär oss av andra strider som äger rum i hela världen.
Upp till kamp!
En för alla och alla för en!
