UTRIKES I vår är det val i Turkiet och i ett pressmeddelande påbörjar det turkiska kommunistpartiet TKP sin valkampanj under parollen ”TKP kommer; allt förändras”. Partiet förbjöds att delta vid valet 2018.
Likt alla andra revolutionära partier handlar valrörelsen inte om röster för rösternas skull, utan om att mobilisera människor och att utnyttja ett tillfälle att presentera sin politik för en bredare massa, som dessutom är mer politiskt intresserad i valtider.
Kompromisslös hållning
För den som trodde att valdeltagande betyder att acceptera parlamentarismen kommer få svårt att argumentera mot Turkiets kommunister – de skräder nämligen inte orden, utan fördömer med kraft kapitalismen och dess institutioner:
Lagen, polisen och armén, som drivs med insamlade skatter, tjänar alltid kapitalisterna. Har du någonsin sett en chef bli slagen för att ha sparkat en arbetare, eller en företagsägare bli skickad i fängelse för att ha betalat låga löner till arbetarna?
Stora delar av deras uttalande sammanfattar det nutida Turkiet i termer av omoral och det knyter tillbaka till kampen mot uppstyckningen av Turkiet och den imperialistiska interventionen i landet i början av 20-talet. Av allting som är omoraliskt och ägnat att lura människor framhåller de dock att ”den största omoraliska handlingen är människans exploatering av människan.” Med andra ord riktar de in sig på sakens kärna.
Det minst onda
Idén om det minst onda används för att hålla folket i schack i såväl Sverige, som i alla andra kapitalistiska demokratier – att rösta på det som luktar minst illa för att förhindra en ännu större förändring.
Precis som alla kommunister som vägrar acceptera den logiken menar de turkiska kommunisterna att man ska ”stödja de värden man förespråkar” och att man ska välja det parti man tycker är ”riktigt och sant”.
Mycket kommer att hinna hända innan valet och det återstår att se om partiet, som sedan dess mobiliserat och blivit starkare, tillåta delta. I kommun- och regionvalet 2019 fick de dock delta och blev största parti i provinsen Tuncelli/Dersim och kunde presentera landets första kommunistiska borgmästare.
