LEDARE (1/2023) Vi lever i nästan surrealistiska tider. Inflationen går spikrakt uppåt och driver folk ur sina hus och elpriserna hänger som en blytyngd runt människors halsar. För detta tas det ansvar.
Från fackföreningarnas håll tar man ansvar och håller igen på löneökningarna – det vore ju synd om arbetarnas löner driver på inflationen! Vi måste förstå att lönerna inte kan tynga ner den svenska industrin alltför mycket.
Från Hyresgästföreningens håll tar man ansvar och man kräver – som alltid – rimliga hyror. Folk måste ju kunna betala sina hyror samtidigt som vi måste förstå den kniviga sits som hyresvärdarna sitter i.
Från statens håll tar man också ansvar. Är elpriserna höga? Jobbigt läge. Det konkreta tipset är: sänk temperaturen hemma! Blir det för kallt? Stäng in familjen i ett rum och håll värmen tillsammans, som ett verkligt kollektiv. Elprisstödet har låtit vänta på sig (lägligt nog tills efter en rad småföretag tvingats ned på knäna och tills efter vintern och därmed de värsta elpriserna är genomlidna – ansvar måste nämligen också tas för statens budget).
Så tar man ansvar i Sverige 2023. Ansvar för kapitalet, det vill säga. I sanning surrealistiskt, för när man tänker på det, är hela situationen så fullkomligt orimlig att det inte finns.
Konsensus råder om att vi absolut inte kan ha en löneökning som är större än 4,4 procent. Det skulle driva på inflationen. Här måste vi alla ta ansvar, förklarar man. Kapitalet tar också ansvar – till och med ett ännu större ansvar! – och erbjuder ännu lägre löneökningar (läs: lönesänkningar). Men varför är det bara arbetarna som ska ta ansvar? Skulle man inte också kunna tänka sig att kapitalisterna inte höjer priserna på varorna fullt så mycket som de gör? I solidaritet med de fattiga, kanske?
Med näbbar och klor (nåja, man har försökt bråka lite i alla fall) har man försvarat vårt hyressystem de senaste åren. Man har nämligen riktat hårda angrepp mot det och krävt fri hyressättning eftersom ockerhyror inte varit nog för kapitalet – man vill kunna fördubbla hyrorna utan att behöva gå den jobbiga omvägen och renovera lägenheterna först. Detta visade sig egentligen inte behövas eftersom hyrorna uppenbarligen vid behov kan höjas med så många procent kapitalet vill. Mot detta står Hyresgästföreningen, vars första krav är ”rimliga hyror”! Men vad är en ”rimlig hyra” i dessa tider? En hyra som innebär att hyresgästerna får betala lite, lagom eller mycket för att täcka upp hyrespamparnas förluster? Snacka om ansvar.
Det går dessvärre att fortsätta så rätt länge. Alla pratar om ansvar men det enda man verkar ta ansvar för är att kapitalet inte ska förlora något alls på krisen. Här är alla rörande överens: från hyresvärdar till fackföreningsledare – vi måste ta ansvar för kapitalet!
Mot denna enorma mur som kapitalet och alla dess representanter byggt upp pressar man hela det arbetande folket. Med det man pressar ur dem bygger man muren ännu högre och stärker den ännu mer, för att kunna pressa ur mer och mer. Högst upp på muren står fackföreningsledarna och ropar åt folket – ta ansvar!
Så vad gör man? Tar man ansvar? Ja, naturligtvis. Men inte deras ansvar.
Vi som kallar oss revolutionärer har det största ansvaret för vi förvaltar framtiden.
Vi har ansvar för att mobilisera folk för att riva ner de som står och ropar från murens topp. De är inte på vår sida, utan på motståndarens sida. Fackföreningarna måste vara i de arbetande människornas händer och kämpa för de arbetande människornas intressen. Hyresgästföreningen måste – om den ska ha ett existensberättigande alls – ställa sig på hyresgästernas sida och utan omsvep kräva att den profit som de kommunala och privata bolagen gjort på hyresgästernas axlar nu går tillbaka till de boende: låt dessa profiter bekosta en hyressänkning!
Vi har ansvar för att bryta den enorma passivitet som får nedskärningar och prisökningar att framstå som naturlagar, när det i själva verket är en fråga om aktiva val.
Vi har ansvar för att få dem att höra, som inte hör eller förstår att levnadsomkostnaderna, bönornas, fiskens och mjölets kostnader, hyrorna, priset på skor och på medicin beror på politiska beslut, för att låna Brechts ord.
Innan tiderna blir bättre kommer de säkerligen att bli sämre men de kommer inte att bli bättre om vi inte kämpar för dem tillsammans. Så ta det yttersta ansvaret – gå med i Sveriges Kommunistiska Parti!
