Ozonskiktet – en gammal oro som kan läggas till handlingarna?

KLIMAT Från FN:s sida har det nyligen proklamerats att ozonskiktet återhämtar  sig och att vi således har löst ett allvarligt miljöproblem. Montrealprotokollet, det avtal som slöts i Montreal 1987 när världens länder enades om att reglera ozonförstörande kemikalier, hyllas nu som en stor framgång både för ozonet och för att det sägs visa att världens nationer kan klara av farliga hot mot klimatet. Vi kommer att klara växthuseffekten, är budskapet.

FN:s forskarpanel menar i sin rapport att återhämtningen kommer att vara tydlig först runt 2066 och vi inte kommer att kunna se någon ordentlig förbättring i den närmaste framtiden.

Men Chalmersprofessorn Johan Mellqvist är kritisk och säger att mätningarna helt enkelt inte visar någon förbättring alls.  Det som oroar är stora utsläpp av lustgas inom till exempel jordbruket, kraftiga vulkanutbrott och omfattande skogsbränder, som alltsammans är skadligt för ozonskiktet. Delar av skiktet har dessutom försämrats. Det ozonhål över Antarktis som larmen gällde på 80-talet har under flera av de senaste åren varit större än någonsin.

Enligt Mellqvist är sanningen alltså inte så ljusblå som FN påstår, utan både mer vag och mer oroande. Är den kanske också mer logisk? Man kom 1987 överens om vissa åtgärder som kunde genomföras utan att hota kapitalet alltför mycket och lämnade annat orört – främst då sådant som leder för långt i nödvändiga ändringar av samhällsstrukturen.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.