KRÖNIKA Om Ukraina var socialistiskt och blev invaderat av ett imperialistiskt land, vad skulle arbetarmaktens representanter då ha gjort? Om motståndaren var stark och övermäktig, vad hade man tänkt då? Skulle man fortsätta skicka tusentals unga människor, landets framtid, till slakten?
Om den internationella solidariteten inte hade räckt till, vilka åtgärder hade man kunnat vidta? Skulle man vända sig till invasionsstyrkornas fiender, andra imperialister, för att få stöd och hjälp?
Freden i Brest-Litovsk – så agerade Sovjet
Dessa svåra frågor kräver ett svar. Men man måste gå tillbaka 105 år i historien för att försöka dra paralleller. Den 3 mars 1918 undertecknade den sovjetiska delegationen fredsfördraget i Brest-Litovsk, efter att ha vägrat att diskutera dess villkor. Delegationen uppgav att den undertecknade freden inte byggde på folkens fria samtycke, utan dikterades till Sovjetryssland av väpnad tysk imperialism som utnyttjade den unga sovjetrepublikens tillfälliga svaghet, så det var värdelöst att diskutera fördraget.
Enligt freden i Brest -Litovsk tog Tyskland och Österrike-Ungern stora områden i det tidigare ryska riket i besittning – mer än 150 000 kvadratkilometer. I utbyte mot fred på östfronten gav Ryssland upp Finland, Polen, Ukraina, Vitryssland, Estland, Lettland och Litauen. Det mostvarade hälften av landets europeiska territorier och med detta cirka 75 % av dess tunga industri. Man avstod också området söder om Kaukasus (Transkaukasus, nuvarande Armenien, Azerbajdzjan och Georgien). Ryssland blev dessutom skyldigt ett krigsskadestånd på 6 miljarder guldmark. Och det ingick vidare i fredsavtalet att omedelbart demobilisera helt, utan att utesluta Röda armén, att avveckla krigsflottan, att dra tillbaka trupperna från Ukraina, Finland och Åland och marinstyrkorna från Finlands hamnar.
Att lämna kriget och få ett andrum för att bygga socialismen
Den 15 mars 1918 ratificerade den fjärde extraordinära all-ryska sovjetkongressen fredsfördraget i Brest-Litovsk. På så vis kom Sovjetryssland ut ur det imperialistiska kriget.
Detta bidrog till att upprätthålla sovjetmakten och gav ett nödvändigt andrum för att utveckla bygget av socialismen. Freden var ett slag mot planerna hos de härskande kretsarna i USA, England och Frankrike som planerade att använda Tyskland för att förinta sovjetmakten. Samtidigt stärkte freden i Brest folken i de stridande länderna i deras ansträngningar för att avsluta kriget. Efter det tyska nederlaget i väst kunde röda armén återta Ukraina, Vitryssland och Transkaukasus.
Men Ukraina är ett kapitalistiskt land och backas upp mer och mer av USA och NATO. Dess regering är i händerna på kapitalisterna som har sitt intresse i västkapitalismen. Fred verkar vara en omöjlighet för närvarande. Kriget eskalerar för varje dag som går. Därför är den enda långsiktiga lösningen att kriget omvandlas till ett klasskrig och att socialismen segrar både i Ukraina och i Ryssland.
Panos Alepliotis
