TEORI & HISTORIA Under över en månad har flera allvarliga våldsdåd skett runt om i Stockholm, där sambanden utreds av polis. Flera av dåden är resultat av konflikter mellan rivaliserande gäng och startskottet på den upptrappade våldsspiralen var mordet på en 27-årig man i Rinkeby på juldagen.
Explosioner, dödliga skjutningar, skott mot dörrar, trappuppgångar, fönster skedde varje dag under en månad. Polisen har beslagit en mängd automatvapen, handgranater och dynamit. De har arresterat mer än 100 personer, och dessvärre är 33 av dem under 18 år. Det är inte första gången. Det är ett fenomen som återkommer i de flesta stora städerna speciellt i Stockholm, Malmö, Göteborg. Men vad har historien och klassamhällets utveckling lärt oss?
Att det i slutänden är produktionssättet som det bestämmer sociala livets organisation, samhällets och statens klasstruktur, politiska, juridiska, moraliska och andra uppfattningar och motsvarande institutioner. I det primitiva samhällssystemet, där gemensam egendom dominerade produktionsmedlen, fanns det inga klasser och ingen människa exploaterades av en annan människa.
Privategendomen och exploatering
Med tillkomsten av privat egendom, och därmed produktion för privatägd vinst, blir samhället uppdelat i klasser och relationer av exploatering, dominans och underordning uppstår mellan människor. I det kapitalistiska systemet är individuellt ägande av produktionsmedlen en garanterad rättighet för den härskande klassen och huvudfaktorn bakom uppkomsten av social orättvisa.
Systemet bygger på att den som äger produktionsmedlen kan exploatera arbetskraft genom att tillägna sig en del av den producerade produkten. Arbetaren blir alienerad från den produkt hen producerar, den tillhör inte henom och hen får en lön som inte på något sätt motsvarar värdet av de produkter som har producerats.
Människor upplever social orättvisa och deras medvetande formas i enlighet med den verklighet de upplever, eftersom det finns en koppling och interaktion mellan samhälle och medvetande. Denna sociala orättvisa försöker den härskande klassen att få accepterad som något självklart och oföränderligt, som en naturlag.
Två faktorer utgör den viktigaste grunden bakom det kriminella fenomenets uppkomst på individnivå. Det är å ena sidan den rikliga produktionen av social rikedom genom exploatering av arbetskraft, och å den andra sidan att arbetarna berövas den rikedom som de själva producerar under hårda, och på många håll i världen omänskliga. förhållanden.
Brottslingen skapas av kapitalismen
Tjuven, rånaren, förskingraren, den som förstör en annans egendom, skulle inte existera om det inte var för det individuella ägandet av de produktionsmedel som kännetecknar den sociala strukturen i det samhälle där brottslingarna lever – produktionsmedel som de själva saknar.
Brottslingen skapas, konstrueras genom en social process, där det mycket höga, grundläggande värde som ges privat egendom och törsten efter rikedom uppväger värdet av mänskligt liv. Den kapitalistiska vinsten säkerställs genom exploatering av arbetskraften och utvidgas genom att marknaderna delas upp genom krig, genom slöseri med naturresurser, genom miljöförstöring, och den värderas högre och står över mänskligt liv.
I det kapitalistiska systemet är det värdet som tillmäts privat egendom, konkurrensen, den kapitalistiska moralen (som en form av socialt medvetande) som skapar kriminalitet. Dessa värderingar är samtidigt själva kriminella, eftersom de är faktorer som orsakar brott och eftersom de står på en socialt orättvis grund.
Den kapitalistiska ändlösa konkurrensen inte bara upplevs, utan accepteras också som ett ekonomiskt och socialt värde från grundskolan. Man lär sig att det är ett sätt att garantera till och med sina grundläggande mänskliga rättigheter (rätten till arbete, utbildning, hälsa, social välfärd etc.).
Under förhållanden med social orättvisa och ojämlikhet – där å ena sidan ackumuleringen av den producerade sociala rikedomen koncentreras till färre och färre händer, och å andra sidan arbetslöshet, fattigdom, trångboddhet, avsaknad av social service gör sig gällande – kommer de mest utsatta och sårbara samvetena också att reagera med kriminellt beteende för att få vad de orättvist berövas. Det är ingen slump att brott mot egendom t.ex. stölder och deras tyngsta form, rån och förskingring, ökar i kriminalteknisk statistik år efter år, eftersom kapitalet koncentreras och fattigdomen sprider sig.
Kapitalistklassen använder andra sätt för att uppnå tillväxt av sin individuella rikedom, som ekonomiskt fördelaktiga äktenskap, intriger, bedrägerier på börsen etc. Man accepterar att länder som tex. Afghanistan legalt odlar och handlar med narkotika som bidrar till bildandet av internationella kriminella gäng. Flera gånger har man avslöjat kopplingar mellan högt uppsatta personer i samhället, som poliser och politiker, och organiserad kriminalitet inom trafficking, narkotikahandel, barnpornografi och andra avskyvärda brott.
Även klasskamp ses som ett brott
Kapitalismen bildar alltså på sin ekonomiska grundval sitt eget system av värderingar, rättsregler och lagar som straffar överträdare och samtidigt sidan formar den gärningsmännen, som kommer att bryta mot lagarna och straffas.
Men borgarklassens lagarsenal gäller inte bara vanlig kriminalitet, och kallar också arbetarnas kamp för ett brott som ska straffas. Det är ju inte på något sätt självklart att fattigdom måste leda till kriminalitet. När allt kommer omkring visar historien om revolutionerna på 1920-talet att revolutionära rörelser och revolutioner gjordes av dem som kunde säga ”Båd’ stat och lagar oss förtrycka”.
Den grundläggande sociala motsättningen mellan kapitalet och arbetet är den faktor som oundvikligen skapar en nödvändighet för den nuvarande politiska makten att kalla klassorienterad verksamhet för ett brott, och sedan straffa den som tex. i händelse av ”vilda strejker”.
I ett klasslöst samhälle kommer kriminaliteten att minska avsevärt när allting är socialiserat och ägs av alla. Kampen för ett sånt samhälle är den enda utvägen för att bl.a. få stopp på kriminaliteten.
Panos Alepliotis
