UTRIKES Anton de Kom är förmodligen okänd för de flesta svenska läsare men hans öde delas av många avlidna revolutionärer. Kapitalet försöker göra dem till sina för att oskadliggöra dem. Så också med Anton de Kom, vars fall Riktpunkt kommer följa i två artiklar. I denna första artikel fokuserar vi på hans liv.
Anton de Kom föddes 1898 i det som då var den nederländska kolonin Surinam. Hans pappa föddes som slav och arbetade på ett plantage och hans mammas familj hade tidigare köpt sig fria från slaveriet. När Anton föddes var föräldrarna bönder.
När han var 22 flyttade han till Haiti och ett år senare kom han till Nederländerna. Här arbetade han med flera olika saker, bland annat som representant för ett kafferosteri. Samtidigt kom han i kontakt med olika vänsterorganisationer, i vilka han också aktiverade sig.
Tio år efter att han kommit till Nederländerna återvände han med sin familj till Surinam. Väl i Surinam blev han ännu mer politiskt engagerad och drev en konsultfirma från sina föräldrars gård där han hjälpte arbetare. Bara en månad efter att han kom tillbaka arresterades han efter att ha lett en demonstration till guvernörens residens. Den tionde maj, fem månader efter att han lämnat Nederländerna, skickades han tillbaka dit.
Väl i Nederländerna igen gick han arbetslös och skrev på sin bok Vi slavar i Surinam. Efter en svår period, under vilken han bland annat tillbringade några månader inlagd på ett sjukhus för psykiatrisk vård, kom han att ansluta sig till den av kommunister ledda nederländska motståndsrörelsen när tyskarna invaderade 1940. I motståndsrörelsen skrev han bland annat för den av Haag-kommunisterna grundade tidningen De Vonk, som betyder Gnistan.
I fyra år kunde han vara aktiv i motståndsrörelsen men lyckan varade inte för evigt. Han arresterades framför sitt hem 1944 och fördes, efter några omvägar, till koncentrationslägret Sachsenhausen. Där arbetade han i flygtillverkaren Heinkels fabrik. Till sist hamnade han i ett av koncentrationslägret Neuengammes satellitläger, Sandbostel. Där avled han i tuberkulos den 24 april 1945. Fem dagar senare befriades lägret.
