KLIMAT, VETENSKAP Golfströmmen är den havsström som gör att klimatet i Västeuropa och den nordamerikanska östkusten är betydligt varmare än det annars skulle vara. I januari är det exempelvis 30 graders skillnad mellan norska kusten och Kanadas inland, som ligger på samma breddgrad.
Den är en del av ett stort system av havsströmmar som finns mellan ekvatorn och Arktis. Golfströmmen består av varmt vatten som färdas från ekvatorn via Mexikanska Golfen och vidare över Atlanten mot Europa. När vattnet når Arktis sjunker det eftersom det kyls av. Därefter färdas det tillbaka mot ekvatorn djupt ner i havet. När isen på Arktis smälter i allt större omfattning på grund av det varmare klimatet blandas allt mer sötvatten ut med havsvattnet. Vattnets densitet minskar genom detta och det sjunker inte lika lätt – resultatet är att cirkulationen saktar ner.
En ny prognos för Golfströmmen
Nu har forskare studerat den tillbakavändande delen av strömmen (retursystemet kallas AMOC, efter engelskans The Atlantic Meridional Overturning Circulation) i ”vår” gren av Golfströmmen, och det verkar troligt att vattnets återvändande kommer att stanna helt någon gång mellan 2025 och 2095 om koldioxidutsläppen fortsätter som förut. Det är inte unikt: AMOC stannade faktiskt av för 12 000 år sedan också, när de smältande isarna efter den sista istiden spädde ut havsvattnet tillräckligt mycket, och den hade gjort det vid slutet av varje istid dessförinnan.
Vad vi har hört hittills är andra prognoser: FN:s klimatpanel IPCC menar i ett dokument där de svarar på frågor att Golfströmmen i sin helhet kommer att sakta ner, men inte stanna av, och att AMOC har till slutet av århundradet på sig att stanna. Även då skulle nedkylningen av vår del av världen kompenseras till en del av att luftmassor transporterar den värme som nu förflyttas av Golfströmmen. I den nya studien citeras också en rapport där IPCC menar att kollapsen med största sannolikhet inte kommer att ske i detta århundrade.
I studien har forskarna använt data om ytvattentemperaturen som går tillbaka till 1870. De har skapat en modell för en särskild typ av brytpunkt, och konstaterat att uppgifterna matchade en sådan utveckling. Enligt forskarna är IPCC:s modell alltför linjär och har inte tillräckligt stor upplösning. Och de medger förstås att det är osäkert exakt när AMOC-systemet kollapsar. Huvudantagendet är runt 2050, men det kan alltså ske både tidigare och senare.
Ingen ifrågasätter att stoppet kommer
Vad händer om AMOC stannar? Det är inte bara så att det blir mycket kallare i Europa och att vi skulle drabbas av oväder allt oftare, samtidigt som vattennivån på den amerikanska östkusten skulle stiga. Hela världens regnmönster skulle också skifta och påverka skördar som miljarder människor är beroende av.
Andra forskare trycker på att prognosen har fallgropar och att det saknas underlag – det är svårt att veta när AMOC kollapsar, och om den kommer att kollapsa helt eller bara delvis (vilket skulle få allvarliga konsekvenser även det). Man har dessutom bara tillgång till observationsdata från och med 2004. Men att en kollaps förestår ifrågasätter faktiskt ingen.
Att säga att vi har tid på oss är att stoppa huvudet i sanden. Vi har redan haft hur mycket tid som helst att vända klimatkatastrofen på alla plan, och inget har hänt – om vi har hundra år på oss där inget händer är vi likafullt ställda inför ett kaosscenario. Och förmodligen har vi alltså inte det, utan på sin höjd 25 år.
