KRÖNIKA Ibland ser man saker som inte är så konstiga, nån som går barfota på stranden, på gräsmattan och vid simbassängen. Ibland ser man saker som är lite konstiga, nån med färg i mustaschen, nån med prickig kostym, en på tok för stor hund i bärsele eller en katt i koppel. Ibland ser man dock saker som till vardags kan tyckas helt normalt, men egentligen är ganska konstiga – i alla fall tecken på att något konstigt är i görningen. Ibland ser man tiggare vid entrén, en halt man som säljer Situation, en pensionär i smutsiga kläder som gräver efter pantburkar…
Ibland ser man en ung person som går barfota på tunnelbanan. Ibland ser man hur sotiga fötterna är.
Det finns dagar då man hjälper ett syskon med skolarbete, och man läser igenom deras SO-bok, eller dagar när man läser de borgerligas dagsblaskor och hur de prisar den kapitalistiska ekonomin, den svenska demokratin. De skriver att det är civilisationens höjd hur marknaden och den (borgerliga) friheten är en garant för var och en att nå ett gott liv, om en jobbar för det.
Det beskrives att vi ska sträva efter en ”meritokrati” och de definierar det felaktigt som den skickliges system, när det egentligen är den bemärktes system. En falsk definition av det system de beskriver som det mest rättvisa, det mest demokratiska. Men egentligen är det bara ännu ett av kapitalismens lockbeten, skengåvor.
Det vi ser är kapitalismens begreppsliga hegemoni, dominansen över hur vi ser och definierar världen – kapitalistisk realism. Vi ser hur man använder begrepp som demokrati och frihet, progressivitet och självbestämmande, utan att någonsin visa eller beskriva hur det ser ut i verkligheten.
Det kapitalistiska systemets alla ideologier är falska
Det kapitalistiska systemets alla ideologier är falska, såväl liberalismen, konservatismen och socialdemokratin. Nationalism och enighet mellan klasser förs under kapitalismen fram enbart i syfte att stärka de förtryckande klasserna och att ytterligare förtrycka folkets arbetande massor. Likväl när det kommer till frågor om medborgarlön, fack, och likhet under lagen så gäller de ensidigt. Jo, ibland görs undantag, vilket enbart är möjligt för att ”motbevisa” tesen om den borgerliga diktaturen.
Men det som sker är inget annat än när gängen sätter dit en medlem för nåt annat gäng, eller t.o.m. som när de hänger ut en medlem i sitt eget gäng.
Alla institutioner och rörelser som förespråkar dialog mellan borgerligheten och folkets massor står i vägen för klasskampen och den genuina frihetsrörelsen. Alla regleringar i systemet är byggda för att i slutändan tjäna kapitalet- det finns ingen möjlighet för demokrati och kapitalism att samexistera.
Folkets massor står utan förmåga att bestämma över sina levnadsförhållanden. Det är svårt för ungdomen att komma in på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, och svårt för de som redan är i arbete att omutbilda sig. Trots detta tillhandahåller staten vare sig bostad, studielön eller arbete.
Arbetarklassen får bara lukta på demokratin genom val vart fjärde år
Den som vill leva ett någorlunda anständigt liv måste genomgå den oerhört förnedrande processen att söka jobb, att utrycka hur man väldigt mycket vill jobba för just det ena företagets bästa – inte för lön och stabilitet. Den som vill ha bostad måste antingen stå många år i kö eller anställa mäklare, renovera osv för att sälja med profit, vilket betyder att ingångspriset ökar för var dag som går, och den som inte redan har bostad måste ta större och större lån för att komma in. Den som vill studera förväntas ta lån för att försörja sig under studietiden, vilket betyder att vi i realiteten inte har en gratis och likvärdig utbildning, för den som studerar är inte heller garanterad arbete efter att ha fått godkända betyg.
Arbetarklassen tvingas alltså in i skuld, vilket innebär att man inte har tid att prioritera bort arbetet i annat än extremfall, inte är fri att ändra specialisering utan att riskera personlig konkurs, inte fri att ställa sig mot en orättvis chef, låga löner, ett företag som behandlar sitt ”humankapital” respektlöst. Som arbetare får vi inte smaka av demokratin, bara lukta på den genom val endast vart fjärde år.
Borgerlighetens demokratiska system är bara representativ diktatur – vi kan enbart välja vilket parti som representerar borgerlighetens intressen, vi tvingas in i arbetet och saknar makt över formen.
Och därför händer det att den som halkar ut ur systemet tigger vid entrén, att en halt man säljer Situation, en pensionär i smutsiga kläder gräver efter pantburkar…
Därför ser man ibland en ung person som går barfota på tunnelbanan, och ibland ser man hur sotiga fötterna är.
Kapitalism-imperialism eller demokrati?
Diktatur eller socialism-kommunism?
Tudor Häggberg
