INRIKES Sverige ska numera ta emot 900 kvotflyktingar per år, utvalda av FN:s flyktingorgan UNHCR – det är en drastisk minskning mot de 5000 flyktingar som tidigare togs emot. Dessutom fanns i år eftersläpningar från tidigare år, så att kvoten 2023 bara skulle bli runt 500 personer. Vidare har regeringen nya krav på vem som ska kunna kvoteras till Sverige: de som kommer ifråga ska visa driftighet, färdigheter, utbildning och arbetslivserfarenhet och ha värderingar av betydelse för integration. Det handlar alltså inte om de mest hjälpbehövande, som man skulle kunna tro.
Det hela går till så att UNHCR väljer ut ett antal flyktingar som de tror skulle kunna passa, och presenterar dem för ditrest personal från Migrationsverket, som sedan godkänner eller förkastar dem. Det påminner om forna tiders borgarpar som besökte barnhem för att välja det mest välartade och sötaste barnet att adoptera, och är naturligtvis en otroligt förödmjukande process.
Men nu är det dessutom så, att situationen i irak och Libanon, där de utvalda syriska flyktingarna som ska beskådas och undersökas finns, är alldeles för farligt för att skicka svensk personal till. Den här farligheten handlar nu inte om krig, svält eller extremvärme som flyktingarna lever med, utan den handlar om raseriet över koranbränningarna som skulle kunna drabba Migrationsverksmänniskorna.
Och man kan ju som sagt inte bara packa ihop de hjälpbehövande och skicka hit dem utan ingående granskning – de skulle ju kunna sakna den nödvändiga driftigheten eller ha fel sorts värderingar. Så de får stanna där de är tills situationen blir bättre och alla blir vänligare inställda mot Sverige. Det tycker Migrationsverket är ”tråkigt” för dem.
Det lär förstås dröja innan alla blir tillräckligt glada igen, eftersom det finns fler planer på koranbränningar som redan fått tillstånd, idag i Stockholm bland annat. Om man vore konspirationsteoretiskt lagd skulle man kunna misstänka att den koranbrännande irakiske flyktingen Salwan Momika är betald av regeringen. Det blir ju sådana önskvärda effekter för rasister och islamhatare, och alla vi andra får huvudet fullt av Säpos riskbedömningar och allt prat om terrorhot – knappt någon plats blir det kvar i skallen för solidaritet, medmänsklighet och klasskamp. Eller?
