UTRIKES I helgen drabbades Libyen av ett svårt oväder med kraftiga skyfall som orsakat stora översvämningar i landets östra delar. I staden Derna har det skett en omfattaden förödelse, och filmer på sociala medier visar människor som sitter fast ovanpå bilar i vattenmassorna. Al Jazeera rapporterar att två dammar brustit i staden och slungat en enorm vattenmassa genom gatorna.
Mer än 2 000 personer tros ha omkommit, och mellan 5 000 och 6 000 saknas, enligt en militär representant, men siffrorna är ännu obekräftade. Libyska myndigheter har utlyst ett ”extremt nödläge”, och det råder utegångsförbud i de östra delarna av landet. Skolor och butiker har stängt. Ovädret förväntas nu dra in över västra Egypten under måndagen.
Ekonomiskt och politiskt kaos
Översvämningarna drabbar ett Libyen i ekonomiskt och politiskt kaos. Efter NATO:s krigföring och inbördeskriget i landet har det pågått strider mellan LNA (Libyens nationella armé, som representerar nationalförsamlingen i Tobruk och inte erkänner den FN-stödda koalitionsregeringen i Tripoli) och regeringsstyrkorna. Förutom detta finns det ett antal militära grupper, bland annat extrema islamister, som bidrar till krigshandlingarna och den instabila situationen i Libyen. Den internationella inblandningen i Libyen fortsätter och landet har blivit en arena för internationella imperialistiska konflikter.
Fruktansvärd flyktingsituation
Enligt FN:s flyktingorgan, UNHCR, finns det fler än 355 000 internflyktingar och nästan 50 000 registrerade flyktingar från andra länder i Libyen. Det finns också ett stort antal migranter och gästarbetare som lever mycket osäkert och utnyttjas av såväl säkerhetsstyrkor, miliser, smugglarnätverk och kriminella gäng.
Från Libyen utgår ofta de livsfarliga färderna över Medelhavet där flyktingar i sjöodugliga båtar försöker ta sig till Europa. Ofta fångas flyktingarna dessutom in av den libyska kustbevakningen som får EU-pengar för att agera grindvakt mot Europa, och plågas sedan under fruktansvärda förhållanden i libyska flyktingläger.
Problemen blir inte mindre av att landet drabbades av torka tidigare i år med en försämrad skörd som följd, och av att den enorma utvinningen av fossilt vatten i Libyen under Ghadaffi och ledningarna som transporterade detta vatten delvis brutit samman efter de senaste årens strider och att det nu åter råder brist på rent vatten i landet.
Att de människor som drabbas av översvämningarna därför inte kommer att få den hjälp de behöver är ställt utom tvivel. Som alltid kommer imperialismens resurser att läggas på krig och maktspel, på att hålla flyktingar utanför de länder som har makt att göra det, och på att utvinna de resurser som finns. Hjälpinsatser kommer att ske för att få oss att tro att kapitalismen kan vara god – men de är som ett plåster på en trasig och söndersliten kropp, och betyder inte att förhållandena kommer att ändras på något avgörande sätt i ett av de länder i världen där folket lider allra mest .
