VETENSKAP Just nu snurrar en ny sorts jättesatellit runt jorden och bländar astronomerna så att de inte kan forska som de planerat. Satelliten Bluewalker 3 reflekterar så mycket solljus att den blivit blivit ett av de ljusstarkaste föremålen på natthimlen.
Rymdnykomlingen är 64 kvadratmeter stor och lyser periodvis starkare än 99 procent av alla stjärnor vi kan se, enligt studien som publicerats i tidskriften Nature.
Linn Boldt-Christmas vid Uppsala Universitet är orolig. Hon studerar planeter i andra solystem än vårt eget. De här exoplaneterna är väldigt ljussvaga, så satelliter som lyser starkt gör observationerna svåra. ”I värsta fall kan det här totalt förstöra hur vi tar våra observationer inom en relativt snar framtid”, säger hon.
Och är det här nu en alldeles nödvändig satellit som hjälper mänskligheten – exempelvis med klimatobservationer, geologiska fenomen eller väderhändelser? Nejdå. Dess syfte är att möjliggöra ytterligare digital kommunikation med vanliga enheter på kommersiell basis, och den ägs av ett vinstdrivande kapitalistiskt företag. Den är dessutom en prototyp. Företaget tänker sig att lusa ner himlen med flera av sina produkter, och det är man ju inte ensam om i kapplöpningen om vinsterna på den digitala tekniken – och därmed kan ljusskenet i förlängningen mycket väl vara ett övergående problem.
Satelliter lever nämligen inte i evighet, utan slutar sina karriärer som rymdskrot. Det kan i förlängningen leda till rymdkrockar och kedjereaktioner som till sist slår ut all satellitkommunikation.
Allt som använder satellitteknik skulle helt enkelt stanna av. I den mån som el, vatten och avlopp styrs digitalt och det digitala nätverket är sammankopplat via satellit så slutar det fungera. Väderkatastrofer kommer som överraskningar och det är slut med den del av forskningen om klimat, geografi och astronomi som sker från rymden. Kanske inte precis den lösning som Uppsalaforskaren önskar sig?