VETENSKAP Våra kulturväxter – alltså i första hand de grödor vi odlar som livsmedel, har också vilda släktingar i naturen. Det kan bli vår räddning i tider av klimatförändringar och miljökatastrofer: de här kulturväxtsläktingarna har ofta bra gener som kan användas för att på olika sätt göra våra odlade livsmedel ”bättre”.
Ett exempel är den vilda taggsalladen som genom korsbefruktning överförde en gen till våra odlade sallader för att skydda dem mot salladsmögel. De vilda växterna kan förstås i förlängningen också användas för att anpassa jordbruket till klimatförändringarna och för att ställa om till mer miljövänlig odling.
Odlade växter måste klara av nya krav i framtiden, och de kan alltså få hjälp med detta genom att utnyttja sina släktingars genetiska mångfald. Kulturväxtsläktingarnas bra egenskaper kan exempelvis vara resistens mot skadedjur och sjukdomar, de kan tåla köld och översvämningar bättre, och mycket mer.
Därför är det viktigt att kartlägga de här nyttiga vilda växterna, något som nu görs av ett gemensamt nordiskt projekt och att upprätta fröbanker – en sorts vetenskaplig prepping kan man kanske kalla det.
