PARTIET Kommunisterna antog på sin 38:e kongress för två år sedan ett nytt partiprogram. För att uppmärksamma detta och visa de analyser som kommunisterna gjort publicerar Riktpunkt utdrag från programmet med fokus på olika teman. Nedan följer texten från partiprogrammet, som går att läsa i sin helhet på partiets hemsida.
Det kapitalistiska systemet omfattar idag så gott som hela världen. Även om dess uppkomst kan spåras hundratals år tillbaka var det först i och med de rikedomar som koncentrerades i händerna på handelsmännen som följd av kolonialismen som villkoren skapades för kapitalismens befästande.
Den kapitalistiska ekonomins fundament är lönearbetet och tillägnandet av mervärdet. Det obetalda arbete som kapitalismen tillägnar sig skapas genom försäljningen av arbetskraften, den enda vara som arbetaren själv kan sälja och som kan skapa ett värde större än sig självt. Utsugningen skapar en antagonistisk motsättning mellan arbetaren och kapitalisten, som inte kan lösas inom kapitalismens ramar.
Till en början utgjorde kapitalismen en progressiv kraft i förhållande till tidigare produktionssätt, men den har sedan länge blivit ett hinder för produktivkrafternas utveckling. Produktionens sociala karaktär ökar ständigt, vilket gör att motsättningen mellan hur produktionen är organiserad och hur produktionens resultat tillägnas blir allt större.
Dessa motsättningar, som är inneboende i kapitalismen, resulterar i cykliska och ständigt återkommande kriser. Den kapitalistiska krisen är därmed inte uttryck för en brist, såsom kriserna under tidigare produktionssätt var, utan är uttryck för ett överflöd: det finns inte tillräcklig efterfrågan för de varor som produceras och kapitalismen går in i en överproduktionskris. Fattigdomen finns under kapitalismen mitt i överflödet.
Under sin tidigare existens karaktäriserades systemet av fri konkurrens, där ännu inga monopol bildats och där koncentrationen och centraliseringen av kapitalet ännu inte var långt gången. Inneboende i kapitalismen finns dock en tendens till att kapitalet och produktivkrafterna koncentreras i allt färre händer, en utveckling vi idag känner igen som karaktäristisk för övergången från kapitalismens fria konkurrensens till monopolkapitalism.
