Kopplade hundar skäller högst – om kapitalets vänster

INRIKES Kopplade hundar skäller högst, heter det. Inför nyåret tillkännagav Göran Greider, som redaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten att tidningen ska ta in fler vänsterröster och krydda tidningen med texter om socialismen – men är det verkligen möjligt för Bonnierägda Dala-Demokraten att vara ett socialistiskt alternativ?

Dalarnas medielandskap är som gjort för ett praktexempel på åsiktskorridoren och då menar vi inte åsiktskorridor i högerns bemärkelse, där de anser sig tystade när de inte får spy rasistisk galla. När vi pratar om åsiktskorridoren tittar vi på något annat, framför allt ägandet.

I Dalarna finns flera lokaltidningar. Dala-Demokraten är den enda socialdemokratiska, resterande är antingen politiskt oberoende (de tror sig i alla fall vara det) eller liberala. Gemensamt för dem är dock att så gott som alla – Falu-Kuriren, Nya Ludvika Tidning, Södra Dalarnes Tidning och så vidare – har en och samma ägare: Bonnier. Inom Bonnier-koncernen ryms i stort sett varenda lokal- och regionaltidning i Dalarna.

Göran Greiders koppel leder rakt tillbaka till Bonnier och Dala-Demokratens vänstersväng är naturligtvis godkänd från högsta ort, för det är orimligt att tänka sig att ägaren inte är intresserad av sina tidningars inriktning. Greider och Dala-Demokraten skäller precis så högt som husse tillåter.

För Dala-Demokratens vidkommande betyder ju det ingenting annat än att innehållet kommer att vara anpassat. Det kommer inte att erbjuda några alternativ till kapitalismen och texterna kommer hålla sig inom en för borgerligheten acceptabel ram.

Allt detta säger också något om åsiktskorridoren. I Dalarna har Bonnier skapat den, från höger till vänster kontrolleras vad som sägs och hur det sägs av en och samma koncern och vilken tidning man än läser så läser man åsikter godkända av Sveriges största mediemonopol. Därmed inte sagt att Bonnier omfamnar alla åsikter som tidningarna ger uttryck för, men de tar sig friheten att definiera vilka åsikter som får och inte får läsas.

Det här anpassas givetvis hela tiden, alltefter behov. När människor börjar ifrågasätta kapitalismen, så ser kapitalet till att vissa av dess mediekanaler kan fånga upp dessa. När de inte längre behövs, så ändrar man återigen inriktning och tonar ner radikaliteten. Så fångas hela tiden människor upp i kapitalets nät – det är väl en åsiktskorridor, om något?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.