MILJÖ Plast hör till de sopor som i väldigt hög grad förbränns – faktiskt kommer över 90 procent av utsläppen från avfallsförbränning från fossil plast . Och avfallsförbränningen ökar: 2022 var utsläppen fem gånger så höga som 1990. Nu anser Naturvårdsverket att utsläppen från förbränningen måste med till noll fram till 2045 om Sverige ska klara målsättningen netto-noll-utsläpp av växthusgaser tills dess.
I sin rapport ”Scenarier för minskad förbränning av fossil plast i el- och fjärrvärmesektorn” har de studerat hur mängden plast som förbränns ska minskas och hur man ska förbättra hanteringen av fossilbaserade produkter. Inte så förvånande krävs det dock styrning och åtgärder i hela plastens värdekedja, eftersom det är så många aktörer inblandade sammanfattar man.
En av dessa aktörer är förstås petroleumindustrin som redan nu vänder sig mot plastproduktionen för att ersätta profiten från det fossilbaserade bränslet. Det finns också en enorm elektronikindustri och andra företagssektorer där man framställer mängder av produkter med plastkomponenter – produkter med begränsad livslängd och dyra reparationskostnader, tillverkade för att kasseras efter en kort tid. Och det finns dessutom avfallsexportörer som tjänar grova pengar på att förvandla länder i tredje världen till soptippar – ingen av dem lär vara särskilt mottagliga för styrning under kapitalismen. Och inte heller är problemet ”bara” växthusgaserna, eftersom plast genererar mikropartiklar som förgiftar oss redan från fosterstadet.
Naturvårdsverket genererar alltså välvilliga ord som inte ändrar på verkligheten – handling kan bara folket självt stå för till slut.