INRIKES Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är 6, 5 miljoner ukrainare på flykt på grund av kriget med Ryssland, och av dem befinner sig just nu omkring 39 000 i Sverige med uppehållstillstånd. Många av dem lever på ersättningar som ligger långt under existensminimum. ”Det finns barn som går hungriga,” säger Charlotte Lagersten, volontär på Röda Korset som är med och delar ut matkassar i Hagsätra.
Förhållandena är både förödmjukande och svåra – och de drabbar alla utan erkänd flyktingstatus i Sverige. UNHCR har krävt att ukrainska flyktingar ska behandlas som erkända flyktingar som fått uppehålls- och arbetstillstånd efter sin asylansökan. Nu får de visserligen ett temporärt skydd med uppehållstillstånd i Sverige och de får arbeta, men i övrigt behandlas de som asylsökande – det vill säga personer som inväntar ett beslut om huruvida de alls får stanna i Sverige. De får exempelvis en ytterst liten dagersättning och är utestängda från full sjukvård.
Det är självfallet alldeles för sent som regeringen nu kommer med nya lagförslag om folkbokföring för ukrainare som ska medföra högre ersättningar. Det är också alldeles för mycket floskler och skönmålning när arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) säger att ”det här är människor som erbjuds sjukvård, skolgång, vi öppnar upp för alla möjligheter att komma in i samhället”. Människor som drivits på flykt av imperialismens krig drabbas av ytterligare, oförsvarbart lidande.
Men genom att rikta fokus bara mot flyktingar från Ukraina och speciella regelverk och lagar som utformas för dem, vill myndigheterna för det första legitimera det enorma militära stöd på i nuläget 30 miljarder kronor som gått till det krig som skapar dessa flyktingar. För det andra vill de få oss att glömma alla dem som inte får någon hjälp alls – dem som avvisas och utvisas till osäkra förhållanden och kanske döden, dem som inte kan utvisas för att ingen tar emot dem och som lever papperslösa i ständig risk för att utnyttjas eller gå under.
