FACKLIGT Vårdförbundets strejk som pågått sedan den 21 maj har nu avblåsts efter att parterna har accepterat medlarnas bud. Fler anställda som jobbar obekväma tider kommer att få arbetstidsförkortningar, på som mest fyra timmar per vecka.
Konflikten mellan Vårdförbundet och arbetsgivarparterna Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Sobona inleddes redan i april när facket varslade om övertidsblockad för 60 000 medlemmar. Vårdförbundet krävde stegvis arbetstidsförkortning, hållbara scheman och fyra veckors sammanhängande sommarsemester, förutom löneförhöjningar.
Det man har fått är alltså arbetstidsförkortningar för personal som jobbar natt och i rotation – men arbetstidsförkortningen omfattar inte alla de grupper man från början krävde. På Södersjukhuset i Stockholm är personalen spontant inte nöjd med resultatet – fortfarande jobbar stora personalgrupper så mycket att det inte är hållbart.
På Vårdförbundets hemsida säger ordföranden Sineva Ribeiro dock att det långsiktiga målet om en stegvis arbetstidsförkortning för medlemmarna har påbörjats. Frågan om kortare arbetstid har satts högst upp på dagordningen och fortsatta förbättringar i framtiden väntar, menar också Annelie Söderberg, förhandlingschef. Ja, det får man väl hoppas, men läsaren blir betänksam när det dessutom står att avtalet innebär en god löneutveckling som säkras genom en garanterad löneökning på 3,05 procent, och att avtalet i sin helhet har givit medlemmarna ett värde motsvarande märket på 3,3 procent. Är det verkligen bra siffror?
Riktpunkt har tidigare skrivit om Medlingsinstitutets beräkningar, där man rapporterade en nominell löneökning under året på 4 % – något som låter bra tills man tar med inflationen och de ökade boräntekostnaderna i beräkningen. Då ser man istället att reallönerna sänktes med 0,3 procent.
Dessutom kommer den nominella löneökningstakten att försämras, eftersom fackförbunden kommit överens om en sämre löneökningstakt: istället för fyra procents nominell löneökning så kan arbetarna se fram emot tre procent. Ganska exakt där Vårdförbundet accepterar att lägga sig, alltså.
Alltså får vård arbetarna lite brödsmulor i utbyte mot att lägga ner strejken. Hur många gånger ska vi få se facken gå med på ”kompromisser” som skär bort nästan alla krav arbetarna ursprungligen krävde?