Religionens vara eller icke-vara måste underordnas klasskampen

DEBATT I sin artikel ”Religion: Ett opium för folket eller ett avgrundsdjup för friheten?” skriver Tudor Häggberg (T.H.) att religionen även idag upprätthåller hierarkier och maktstrukturer, och därför måste bekämpas, till fromma för vetenskapen som istället är revolutionär.

Jag skulle vilja säga att det är en sanning med modifikationer: både religionen och vetenskapen existerar i det borgerliga samhällets överbyggnad och används av den härskande klassen så som den finner för gott för att hålla arbetarklassen och folket på mattan. Visserligen citerar T.H. både Lenin och Stalin, men jag vill gärna gå lite in djupare på den här frågan och se vad exempelvis Marx hade att säga i frågan.

Marx: ett opium för folket

Marx skrev om religion i inledningen till Kritiken av den hegelska rättsfilosofin från 1843, ett verk som var tänkt som en inledning till en större kritik av Hegel och som aldrig publicerades. Det berömda stycket med ”opium för folket”, som T.H. har använt i sin rubrik förekommer sist i citatet nedan. Såhär ser det hela ut i kontext:

”Människan gör religionen, religionen gör inte människan. Religionen är just självmedvetandet och självkänslan hos den människa som antingen ännu icke funnit sig själv, eller som åter förlorat sig själv. Men människan är inget abstrakt väsen, som dväljes utanför världen. Människan är människovärlden, staten, samhället. Denna stat, detta samhälle producerar religionen, ett förvrängt världsmedvetande, eftersom de representerar en förvrängd värld. Religionen är den allmänna teorin för denna värld […]dess allmänna grund för tröst och rättfärdigande. Den är det mänskliga väsendets fantastiska förverkligande, eftersom det mänskliga väsendet inte äger någon sann verklighet. Kampen mot religionen är alltså omedelbart kampen mot denna värld, vars andliga aroma den är.

Det religiösa eländet är uttrycket för det verkliga eländet, samtidigt som det är protesten mot detta verkliga elände. Religionen är de betryckta kreaturens suck, hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd. Den är folkets opium.

Att upphäva religionen som folkets illusoriska lycka är att kräva dess verkliga lycka. Kravet att det skall uppge illusionerna om sitt läge är kravet på att uppge ett tillstånd som behöver illusionerna.”

Det är inte omedelbart lättsmält läsning. Och en sak måste man genast säga: opium betyder inte drog, det betyder medicin. Marx själv konsumerade en hel del av den varan för att dämpa snärtan som orsakades av vad som troligen var en auto-immun sjukdom. Marx menar alltså att de förtryckta självmedicinerar med religion för att få en stunds frist från förtrycket. I övrigt säger han alltså att a) religionen är den borgerliga statens ideologi, dess primära förklaringsmodell som används av staten och som uttrycker ett mänskligt förverkligande på ett fantasiplan (det är innebörden av ”fantastiska” som betyder något annat idag) och b) religionen protesterar samtidigt också mot samhällets elände, fastän den förklarar och befäster det – den ger människorna tröst, är ett hjärta i en hjärtlös värld. Dessutom menar Marx c) att människan ska kräva rätten till sin sanna lycka och när hon gör det kommer religionen att upphävas eftersom den ger falsk lycka.

Lenin: religionen underordnas klasskampen

Om vi nu tittar på vad Lenin har att säga finns det en hel del att tänka på i hans text Om arbetarpartiets inställning till religionen från 1909. Här går Lenin tillbaka till Engels kritik av den tyske filosofen Feuerbach och klargör sambandet mellan proletariatets klasskamp, dess agerande i den samhälleliga verkligheten, och befrielsen från ”religionens ok” . Detta ställer han i kontrast till ett ”krig mot religionen”. Det går alltså i linje med hur jag läste Marx ovan: klasskampen kommer att leda till att religionen blir mindre viktig för människor, och kanske försvinner den helt.

Religionens vara eller icke-vara underordnas klasskampen, att låta den ta förstarangsplats är destruktivt. Lenin deklarerar att religionen måste vara en privatsak i förhållande till staten, men menar också att den inte kan vara en privatsak för partiet, något som uppenbart ledde till alla möjliga missförstånd redan 1909. Det är inte helt lättbegripligt, och vi kan titta hur han hade utvecklat det mera ingående i skriften Socialism och religion från 1905. Där han griper tillbaka på Marx’ opium för folket:

Religionen är folkets opium. Religionen är ett slags andlig rusdryck, i vilken kapitalets slavar dränker sin mänskliga skepnad, sina krav på en något så när människovärdig tillvaro.

Här förklarar Lenin också vad han menar med att religionen ska vara en privatsak i förhållande till staten. Det handlar i grunden om en fullständig åtskillnad mellan kyrka och stat, och ett samhälle med fullständig religionsfrihet, där var och en kan vara med i ett samfund som den väljer – och religiös tro ska inte ha någon påverkan på människors rättigheter. Det är när Lenin sedan kommer till partiet som det blir svårtolkat. Här ska nu religionen inte vara en privatsak, utan den ideologiska kampen handlar om att bekämpa religiösa dimmor och religiös fördumning av arbetarna. Jodå, man ska propagera för ateismen, men ändå ska ateismen inte skrivas in i partiprogrammet eftersom det inte fungerar att koppla loss religionen från samhället och klasskampen:

”Varken böcker eller propaganda kan upplysa proletariatet om det inte upplyses genom sin egen kamp mot kapitalismens obskyra krafter. Enighet i denna verkligt revolutionära kamp från den undertryckta klassens sida för att skapa ett paradis på jorden är viktigare för oss än enighet i proletärernas åsikter om ett paradis i himlen. ”

Lenin beskriver hur det skulle vara om en präst ville gå med i partiet – det kunde Lenin absolut tänka sig, i länder där religionen inte hade den totalt medeltida roll som den hade i Ryssland. Villkoret var att stå bakom partiprogrammet förstås, och att inte bara vara med i partiet för att värva folk till kyrkan. Religiösa arbetare måste också vinnas för klasskampen, utan att de skulle behöva avsvära sig sin religion. Nu kan man ju undra hur prästen och den religiösa arbetaren skulle förhålla sig när partiet propagerar för ateism och hur denna propagering skulle gå till egentligen – Lenin vände sig med kraft mot borgerlig ateism som diskuterade frågan på ett ideologiskt plan och lät den sväva över klassamhället, men samtidigt tycker han om Engels idé att sprida de ateistiska upplysningsfilosofernas skrifter.

Diskussion

Om vi först tittar på Marx, så tycker jag det är uppenbart att han förklarar religionens roll och funktion i det samhälle han kunde iaktta. Den är dominerande på ett sätt som vi står främmande inför idag i stora delar av världen – men ändå menade Marx inte att religionen skulle bekämpas aktivt och agitatoriskt. Istället tycks han mena att den försvinner av sig själv när människan kräver en ny världsordning.

Lenin följer Marx tankegång och utvecklar den för den ryska situationen och det ryska partiet – också här är det tydligt att religionen som förtryckande kraft är monstruös, faktiskt till den grad att Lenin i funderingarna runt prästmedlemmen i partiet konstaterar att den situationen nog var helt osannolik i Ryssland.

Här kan man stanna upp och fundera över världens gång: den borgerliga staten har sedan 1800-talet och det tidiga 1900-talet på väldigt många håll rört sig bort från religionen som förklaringsmodell för världen och tröst för den eländige – istället har vi i stora delar av världen fått en konsumtionsideologi som förklarar kapitalismen (köp, köp, få hjulen att snurra) och tröstar den sorgsne med livlösa ting. Marx och Lenin beskriver och analyserar sin tid, och jag tror inte de yttrar sig dogmatiskt för alla tider och platser.

Är vetenskap alltid framåtskridande?

Jag tror att T.H. skjuter över målet när han höjer vetenskapen till skyarna och fördömer religionen. Ja, det finns samhällen där religionens destruktiva roll absolut måste bekämpas, men det finns andra samhällen där helt andra ideologier träder i förgrunden och döljer klasskampens realitet. Även vetenskap kan användas så, den är inte revolutionär och progressiv när den används av kapitalet. Ett exempel: Visst kan man se det som en abstrakt landvinning att kvinnor idag kan föda barn som de inte är genetiskt släkt med – men hur fungerar egentligen kommersialiseringen av surrogatmödraskap i det profitdrivna samhälle vi lever i? Och i det större sammanhanget: är kärnkraften i kapitalets händer verkligen en landvinning?

Att se frågan om religionen som underordnad klasskampen är därför om möjligt än viktigare idag än det var på Marx och Lenins tid. Ett parti som agitatoriskt slår mot ett spöke som knappast plågar människorna i Sverige idag sysslar med irrelevanta ting. Den förtryckande kristendomen är just ett sådant spöke som SKP inte behöver gå i närkamp med – utom när den exempelvis används som en uttalad eller implicit värdegrund för islamofobi eller kvinnoförtryck. Då måste vi med all kraft stå bakom den rätt till fullständig religionsfrihet som Lenin hävdar, för vi ska organisera arbetare av alla religioner och icke-religioner.

Vi behöver idag, i det sekulariserade Sverige, inte ta på oss en upplysningsroll och publicera ateistiska filosofer eller försöka lösgöra arbetare från snärjande präster som försöker hindra dem från att strejka (ett annat Lenin-exempel, detta, och lösgörandet gick förresten till så att ingen attackerade deras tro, utan deras ”mera upplysta kamrater” bara drog med dem i strejken).

Connolly: kommer religionen att finna en ny form i en socialistisk värld?

Och till sist en liten brandfackla: tänk om den irländske marxisten Connolly hade rätt – att religionen (precis som vetenskapen frestas jag säga) anpassar sig efter hur samhällets ekonomiska bas ser ut, att den framstår på ett annat sätt under medeltiden än under kapitalismen, och att den alltså också hittar en ny form under socialismen? Kanske är religionen precis som vetenskapen ”en dynamisk och förändringsbenägen process”, som T.H. skriver? Nu får man läsa Conolly mellan raderna, men t.ex. i artikeln Roman Catholicism and Socialism från 1908 kan man hitta spår av denna tanke. Connolly kämpade med historiematerialismen eftersom han uppenbarligen hade en gudstro (men ingen religion annat än för syns skull ibland) men kom på något sätt fram till att gud nog låter världen gå sin materialistiska gång… Såhär vackert skrev han om partiet 1899 i Socialism and Religion:

”Socialismen, som ett parti, baserar sig på sin kunskap om fakta, om ekonomiska sanningar och lämnar uppbyggandet av religiösa ideal eller tro till samhället utanför, eller till sina enskilda medlemmar om de så önskar. Den är inte fritänkande eller kristen, turkisk eller judisk, buddistisk eller polyteistisk, muslimsk eller parsisk – den är bara mänsklig.”

Marina Weilguni

Skriv ut