UTRIKES Nedmonteringen av en 25 meter hög staty av Vladimir Iljitj Lenin i staden Osh i Kirgizistan har utlöst protester från det kommunistiska partiet och väckt starka reaktioner bland allmänheten. Monumentet, som länge betraktats som det största Leninmonumentet i Centralasien, flyttades enligt myndigheterna till en stadspark som ett led i vad man kallar ”arkitektonisk förnyelse”.
Ordföranden för Kirgizistans kommunistparti, Iskhak Masaliev, fördömde beslutet som ett uttryck för ”politisk kortsynthet” och ”förakt mot historien”. Partiet hävdar att flytten bryter mot lagen om skydd av historiskt och kulturellt arv och kräver att ansvariga tjänstemän ställs till svars.
Kommunstyrelsen i Osh har tonat ned kritiken och uppmanar medborgare att inte ”politisera” situationen. Men reaktionerna har varit tudelade: medan vissa välkomnar avståndstagandet från det sovjetiska arvet, uttrycker andra oro för att symboler för socialismens historia nu ersätts med kommersiella intressen. Enligt en färsk opinionsundersökning från Gallup anser över 60 % av landets invånare att Sovjetunionens upplösning skadat Kirgizistan.
historiska minnesmärken förvandlas till kommersiella objekt
Att ett socialistiskt monument monteras ned i tysthet och med hänvisning till ”stadens utseende” är ett tydligt tecken i tiden. Under kapitalismens era förvandlas historiska minnesmärken till kommersiella objekt, och symbolerna för arbetarklassens kamp städas bort till förmån för marknadens estetik och borgerlig historieskrivning.
Men Lenin går inte att begrava med betong. Arbetarklassen i Kirgizistan, liksom överallt i världen, minns vem som förde elektricitet, alfabetisering och värdighet till folken i Centralasien. De minns vem som talade om internationell solidaritet, inte bara nationell vinst.
När statyer av revolutionärer faller, är det inte slutet på deras idéer – utan ofta början på en ny fas i kampen. Lenin levde. Lenin lever. Lenin kommer att leva!
