UTRIKES Natten till den 22 juni genomförde USA:s militärmakt en direkt attack mot flera av Irans kärntekniska anläggningar, inklusive de strategiskt viktiga orterna Fordow, Natanz och Isfahan. Enligt internationella medier deltog sex B-2-bombplan i insatsen, vilka fällde så kallade bunker-bomber (GBU-57A), medan amerikanska ubåtar avfyrade kryssningsrobotar av typen Tomahawk.
Attacken har väckt skarpa reaktioner från Iran. Landets utrikesminister Abbas Araghchi fördömde angreppet som ett grovt brott mot FN-stadgan, internationell rätt samt icke-spridningsavtalet (NPT). Iran har begärt ett akut möte i FN:s säkerhetsråd. Samtidigt har FN:s generalsekreterare António Guterres uttryckt ”djup oro” över attackerna och varnat för att detta innebär en allvarlig eskalation av konflikten.
USA:s påstådda mål var att slå ut Irans möjligheter att utveckla kärnvapen. Men bakom retoriken om icke-spridning döljer sig det verkliga syftet: att bevara USA-imperialismens dominans över Mellanösterns energiresurser och geopolitiska struktur. Genom att återgå till öppen militär aggression – efter årtionden av sanktioner, hybridkrig och inringning – visar USA att dess strategi bygger på våld, inte diplomati.
Det som utspelar sig är dock inte en isolerad händelse, utan en etapp i en större inter-imperialistisk konflikt mellan det amerikanska och det kinesiska kapitalet. Iran spelar här en central roll – som energileverantör till Kina, strategisk partner i Kinas globala infrastrukturprojekt och geostrategisk aktör i opposition mot USA:s dominans. Ju närmare Iran rör sig Kina, desto mer aggressiv blir USA:s politik i regionen. Den globala kapitalismen har gått in i en ny fas av omfördelningskamp, där militära medel kompletterar ekonomiska och teknologiska strategier.
Men det är inte fred eller säkerhet som står på dagordningen för någon av dessa makter. Det är bevarandet och utvidgandet av respektive imperialistiska sfärer, på bekostnad av arbetarklassen och de arbetande folken.
Den iranska regimen representerar ingen antiimperialistisk kraft – det är en religiös-borgerlig diktatur som förtrycker sin egen arbetarklass. På samma sätt bär Kina socialismens namn men utövar kapitalismens väsen, där partieliten samexisterar med miljardärklassen i en ny form av statligt reglerad exploatering.
För de arbetande folken – i Iran, i Kina, i USA och i Sverige – återstår endast en väg: att organisera sig självständigt, ideologiskt klart och klassmässigt beslutsamt. Mot kriget, mot kapitalets diktatur, för arbetarklassens makt och en värld fri från imperialismens järngrepp.
Josef Brant
