KLIMAT Carbon Capture and Storage, förkortat CCS, lyfts ofta fram som en viktig metod för att bromsa klimatförändringarna. Det är en teknik som innebär att koldioxid fångas in och lagras djupt under marken. CCS är emellertid inte en enkel lösning på klimatkrisen.
För det första är infångning, komprimering, transport och pumpning av koldioxid tämligen energikrävande, och det är ju just energiförbrukning (av fossila bränslen) som producerar koldioxiden. Dessutom kan giftiga kemikalier bildas vid infångningen, och även om förvaringen i sig är säker finns det risk för läckage eller olyckor vid transporten.
Det är en teknik som naturligtvis måste utvecklas och prövas, och forskningen måste få ta tid. Som en del av en planerad lösning på klimatkrisen har CCS en plats bland många andra åtgärder, men idag riskerar den bara att bli ytterligare en ogenomtänkt och riskabel kapitalistisk snabblösning för att generera profiter på ”grön omställning”.
En ny studie i tidskriften Nature visar nu att de verkligt säkra lagringsmöjligheterna är långt mindre än tidigare har trott. När tekniska, sociala och miljömässiga risker räknas in – som jordbävningar, vattenförorening och politisk instabilitet – sjunker den möjliga lagringsvolymen drastiskt. I stället för 12 000 miljarder ton koldioxid globalt handlar det om endast 1 460 miljarder ton som kan lagras på ett säkert sätt, refererar Supermiljöbloggen.
Forskarna uppmanar världens regeringar att inse CCS-teknikens begränsningar och planera hur de få säkra lagringsmöjligheterna ska användas på ett rättvist och effektivt sätt. Det är en naiv förhoppning: användningen av CCS kommer helt enkelt att ske där det är möjligt och profitabelt, och med en mycket nedtonad riskrapportering. Något annat är inte att vänta i en profitdriven ekonomi.
