UTRIKES FACKLIGT Lärare och forskare i Moldavien har genomfört symboliska protester direkt på sina arbetsplatser i protest mot låga löner och ett allt mer pressat utbildningssystem. Aktionen organiserades av utbildnings- och forskningsfacket och ägde rum samma dag som parlamentet behandlade statsbudgeten för 2026.
Under rasterna samlades personal på skolor, universitet och forskningsinstitut i entréer och korridorer. De höll upp tomma vita papper – som en symbol både för lärarnas professionella heder och för utbildningssystemets osäkra, “oskrivna” framtid – och läste högt ur konstitutionens artikel 43 om rätten till rättvis ersättning för arbete.
Fackföreningarnas huvudkrav är att den grundläggande lönesatsen höjs med 21,5 %. Målet är att lönenivån inom utbildningssektorn ska upp till genomsnittslönen i ekonomin, som för 2026 beräknas till omkring 16 100 lei. Facket kräver att ökade lönekostnader skrivs in i statsbudgeten och att lönesystemet anpassas till internationella standarder.
Regeringen medger att lärarlönerna släpar efter, men hänvisar till begränsat budgetutrymme. Finansministern har förklarat att en omedelbar höjning i den omfattning facket kräver bara skulle kunna finansieras med nya utlandslån – något regeringen beskriver som ett oacceptabelt riskmoment. I stället föreslås stegvisa höjningar och en reform av lönesystemet, där ett nytt ramverk för löner i offentlig sektor väntas träda i kraft 2027.
Protesten är en fortsättning på en längre konflikt. Redan i december 2024 demonstrerade lärare utanför parlamentet med krav på 20–35 % löneökningar och årliga bonusar. Trots att utbildningsbudgeten ökade med 2 miljarder lei 2024 och nominella löner stigit med omkring 50 % på fyra år, konstaterar facken att inflationen och löneutvecklingen i andra sektorer har urholkat lärarnas reella inkomster.
En del av den bredare klasskampen
Konflikten i Moldavien är typisk för hur den borgerliga staten behandlar utbildningssektorn: lärarkåren bär upp reproduktionen av arbetaren och hela samhällets kunskapsnivå, men hålls ändå kvar på lönenivåer som ligger under genomsnittet. När statsbudgeten görs på kapitalets villkor framställs en anständig lärarlön som ett “budgetproblem”, medan kapitalexport, skuldbetalningar och företagsstöd tas för givna. Lärarnas kamp för högre lön är därför inte bara en yrkesfråga, utan en del av den bredare klasskampen om hur samhällets resurser ska fördelas – till arbetarklassens behov eller till kapitalets profit.
