UTRIKES En distriktsdomstol i Warszawa har nu formellt fastställt beslutet att avregistrera Polens kommunistiska parti (KPP) ur landets officiella register över politiska organisationer. Beslutet bygger på ett utslag från den konstitutionella tribunalen den 3 december, där partiets mål och verksamhet påstods stå i strid med konstitutionen. Initiativet till förbudet kommer från president Karol Nawrocki, och innebär i praktiken att KPP inte längre erkänns som ett lagligt politiskt parti.
Ledningen för KPP fördömer utslaget som reaktionärt och rättsosäkert. Partiet pekar på grova procedurfel: domarsammansättningen i den konstitutionella tribunalen ska ha utsetts i strid med gällande regler, och beslutet har inte offentliggjorts i den officiella kungörelsetidningen Monitor Polski, vilket enligt kommunisterna gör hela processen konstitutionellt tveksam. KPP aviserar att man kommer att överklaga och fortsätta verka politiskt, även om den formella partistämpeln nu dragits tillbaka.
Förbudet har väckt reaktioner bland Europas kommunistiska partier. EKA har uttalat och uttryckt stöd till KPP, Greklands kommunistiska parti (KKE) har uttryckt sin solidaritet med KPP och beskriver beslutet som ännu ett led i en bredare offensiv mot vänstern inom EU – där kommunistiska symboler kriminaliseras, historien förfalskas och antikommunismen lyfts upp till officiell statsdoktrin. För den polska arbetarklassen betyder det här att ett av få öppet klassbaserade alternativ trängs bort från den ”legala” politiska scenen.
Så länge kapitalets makt inte ifrågasätts
Att ett kommunistiskt parti förbjuds i ett EU-land samtidigt som regeringen talar om ”rättsstat” och ”europeiska värderingar” visar den verkliga karaktären hos denna borgerliga demokrati: politisk pluralism accepteras så länge kapitalets makt inte ifrågasätts. När ett parti organiserar arbetare mot exploatering och imperialistisk politik möts det istället av domstolar, förbud och förtalskampanjer. Förbudet mot KPP är därför inte bara ett angrepp på ett parti, utan på rätten för arbetarklassen i Polen att organisera sig självständigt mot kapitalets makt.
I ett bredare mönster ser vi hur förbudet mot KPP går hand i hand med en återkomst av reaktionens och repressionens verktyg: regeringar antar allt mer fascistiserade former, repressiva lagar staplas, marxister fängslas friheter stryps, och samtliga kapitalistiska block rustar för ett kommande krig där devisen är densamma som alltid: ”alla kan dö—kapitalet överlever.” Kapitalismens inre motsättningar går inte att runda; något större är i rörelse. Vissa stater förbjuder kommunister, andra putsar upp gamla fascistpartier, en tredje mobiliserar reformister och opportunister för att avleda och desarmera arbetarklassen. En sak är klar: systemet befinner sig i sin djupaste kris på decennier, och dess logik pekar mot ett nytt omfördelningskrig. Frågan är inte om, utan hur arbetarklassen svarar. Den djupt sövda klassmedvetenheten måste väckas—organiserat, disciplinerat och målmedvetet—innan borgarklassen sänder ännu en generation till fronten.
