UTRIKES FACKLIGT Fackliga organisationer vid Airbus i Frankrike protesterar mot ledningens försök att öka kontorspersonalens obligatoriska närvaro från tre till fyra dagar i veckan. Förändringen berör främst ingenjörer och administrativ personal. Produktionsarbetare har redan i praktiken saknat samma möjlighet till hybridarbete.
Airbusledningen motiverar förändringen med behovet av större personlig närvaro, högre engagemang och bättre produktionskvalitet i ett läge där bolaget pressas av leveransmål och problem i leveranskedjan. Facken svarar att förändringarna bryter mot tidigare överenskommelser och att ledningen försöker lösa produktionsproblem genom att flytta pressen nedåt på arbetarna.
Detta är inte bara en fråga om “hemarbete” eller bekvämlighet. Det är en fråga om kontroll över arbetsdagen. Under pandemin och efterföljande år visade många arbetare att delar av arbetet kunde utföras på distans utan att produktionen kollapsade. När arbetsköparen nu vill dra tillbaka denna möjlighet handlar det om att återta kontroll, disciplin och närvaro under ledningens ögon.
Samtidigt måste frågan analyseras utan att ställa arbetare mot arbetare. Produktionsarbetare har ofta aldrig haft samma flexibilitet som kontorspersonal. Kapitalet använder gärna sådana skillnader för att skapa splittring: den ena gruppen sägs ha privilegier, den andra sägs bära produktionen. Men den marxistiska slutsatsen är inte att rättigheter ska sänkas till lägsta nivå, utan att alla arbetare ska få större makt över sin arbetstid och sina villkor.
Airbus är en strategisk industrikoncern. Den producerar avancerade flygplan genom ett enormt kollektivt arbete av ingenjörer, tekniker, administratörer, produktionsarbetare, logistiker och underleverantörer. När bolaget får problem med leveranser eller kvalitet beror det inte på att arbetarna haft för mycket frihet, utan på kapitalistisk produktionspress, snäva tidsplaner och leveranskedjor organiserade efter effektivitet och profit.
Fackens protest visar att även högkvalificerade tjänstemän i industrin ingår i klasskampen. Deras villkor kan försämras, deras tid kan disciplinerats och deras avtal kan kringgås. Därför måste kampen om distansarbete förstås som en del av den bredare kampen om arbetstid, arbetsmiljö och facklig makt.
Arbetarnas svar bör inte vara att acceptera ledningens försök att spela ut olika grupper mot varandra. Det bör vara enad kamp för kortare arbetstid, bättre bemanning, respekt för avtal och arbetarnas inflytande över hur arbetet organiseras. Produktionsproblem ska inte lösas genom mer kontroll över arbetarna, utan genom att arbetarna själva får större makt över produktionen.
