VAL 2026 Regeringen har just nu, ett par månader före valet, skrivit ett avtal med kärnkraftsbolaget Videberg Kraft för att bygga ny kärnkraft. Detaljerna är hemliga, skriver Dagens Nyheter.
Staten ska gå in som ägare i kärnkraftsprojektet, säger statsminister Ulf Kristersson (M) på en pressträff. Staten kommer framöver att äga 60 procent av Videberg Kraft, det bolag som ska bygga nya reaktorer på Ringhals. Staten ska vara involverad tycker Kristersson, eftersom det handlar om beslut som gäller hundra år framåt i tiden, ett helt lands energiinfrastruktur. Han oroar sig dock för att en rödgrön regering efter valet kommer att omöjliggöra hela projektet, och drar ett skrämselkort: ”Då är vi tillbaka i en situation där vi saknar en stabil svensk energiförsörjning”, säger han. Därför vill regeringen se en lag som ger staten skadeståndsansvar om kärnkraftsprojekt stoppas.
Niklas Wykman (M), finansmarknadsminister menar att kostnaden för kärnkraftsprojektet kommer att bli 2–7 miljarder kronor per år och säger att han ser framför sig att ny kärnkraft kan finnas på plats i mitten på 2030-talet.
Socialdemokraterna skyndar sig i det här läget att uttrycka sitt stöd för kärnkraftstanken, men klagar över att de inte fick delta i belsutet. Fredrik Olovsson, energipolitisk talesperson för S, menar att man borde ha skapat en bred enighet mellan fler partier, för då blir det ju inga problem om det blir ett regeringsskifte
Omtanke om vanligt folk?
Ja, för det första är det ju inte omtanken om vanliga människors elräkningar som drivit fram projektet och löftena om ett antal år med fast elpris – de som vill ha kärnkraften för att få billigare energi är framför allt de stora industrierna. Stabil energiförsörjning till vissa sektorer av kapitalet och inte billig energi för gemene man är den bärande tanken. Någon ”grön” energi är det inte heller, eftersom kärnkraftens risker fortfarande inte är lösta på ett tillfredsställande sätt.
Investeringarna sker på dubbel bekostnad av den arbetande befolkningen. Människor ska naturligtvis både bygga och driva kärnkraftverken och generera profit, men de ska också finansiera medlen för sin utsugning genom skattsedeln. Statens ägande kommer ju inte ur tomma intet, utan från den skatt de arbetande människorna betalar in. Dubbel vinst för kapitalet och dubbel förlust för arbetarklassen, alltså.
Ska vi välja det minst onda nu igen?
Det är enkelt att förutse vad Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger om det här. De kommer att säga nej, och göra det med stor emfas, och det betyder absolut ingenting. Det går ju inte någon regeringsstörtande linje vid kärnkraften idag, och precis som i alla andra frågor kommer de att förhandla om sin plats i en rödgrön regering eller det stöd de förväntas ge densamma.
Avslutningsvis: visst skulle man kunna forska om kärnkraftens risker och hur vi kunde komma tillrätta med lagringen av det använda bränslet och de århundradelånga förvaringstiderna för det utbrända uranet, uranbrytningens faror och de förödda byarna runt gruvorna. Man kan fortsätta och förlänga listan: den uppenbara haveririsken kanske kan minskas, det kylvatten som värms upp och påverkar ekosystemen runt kraftverken kanske kan hanteras så att det oskadliggörs. Människans förmåga är stor: det är möjligt att vi en dag kan lösa dessa problem.
Det finns ingen anledning att säga att kärnkraften kommer att vara fruktansvärt farlig i alla framtid – men det finsn anledning att säga att den är farlig idag. Och att den är farlig under kapitalismen. Robin Rottas utmärkta artikel sätter fingret på den springande punkten: […] det som säljs in som lösningar […] kommer med nya sätt att skjuta risken och kostnaden framför oss. Upprätthållandet av kapitalismen leder inte till något annat, när hållbarhet innebär att ge upp konkurrensfördelar.
Det finns ingen anledning att överväga systempartiernas inställning till kärnkraften: ska den kombineras med andra energiformer, ska den sponsras av staten, ska alla riksdagspartier vara med på resan och kan någon dra i bromsen om det går alldeles överstyr? Kan vi ty oss till det minst onda och hoppas på lite lagom kärnkraft och lite lagom solkraft eller så?
Överväg istället din egen inställning. Måste vi inte bygga ett helt annat samhälle om vi ska kunna vara säkra på att vi får tillgång till den energi som krävs för ett drägligt liv till en vettig kostnad, och att ingen ska profitera på våra behov? Måste vi inte bygga ett helt nytt samhälle för att ens kunna utvärdera vilka risker vi gemensamt vill ta för att bygga detta samhälle?
Marina Weilguni
